Rena gator - en väg till demokrati

Joseph Walubengo Pwoka styr sin stadsjeep med en hand samtidigt som han ivrigt berättar om sina planer för staden. Som nyvald ordförande i utvecklingsfonden för valkretsen i Kimilili har han stora möjligheter. Av två skäl.

Kenyas nya författning syftar till att begränsa presidentens makt och flytta besluten till nyinrättade regioner. Dessutom finns öronmärkta pengar i miljonklassen till utveckling av infrastrukturen i staden och dess omgivningar. En grannlaga uppgift är också att skydda grundvattnet som förorenas av utedass och gravplatser som finns lite här och var bland bostäderna.

Inspiration och idéer har han hämtat efter sitt besök i Sverige nyligen.

– Det mesta har vi lärt av Kinda.

Bilen river upp dammoln i den roströda lerjorden på en väg som mer liknar en uttorkad bäckfåra. Nyss var navkapslarna blanka som nyputsat silver. Snart ska även Josephs skinande skor fläckas i dammet.

– Vägarna måste bli bättre, vi ska plantera fler träd för att göra staden vackrare och vi måste bygga bättre hus och organisera trafiken.

Han svänger ut på huvudstråket i Kimilili. Mitt i den kaosliknande (o)ordningen finns ändå ett mönster. Kor, får och getter som betar i dikesrenarna. Vid vägkanten fotgängare, cyklister, mopedister och mc-förare som enligt en oskriven lag måste hålla undan för vägens herrefolk, bilister som hellre gasar än bromsar.

Det är människor överallt som säljer, bygger, lagar, odlar, skördar och eldar. Papper och plast ligger i drivor som sakta flyter bort i grunda diken när eftermiddagarnas återkommande åskregn drar in.

Joseph Walubengo Pwoka slår irriterat ut med näven.

– Om ett år ska du inte behöva se någon som slänger papper omkring sig. Det gäller bara att få människor att ändra attityd.

Små frön till förändring och utveckling är sådda i partnerskapet med Kinda kommun. Klarast lyser arbetet med gatlyktor som drivs med solenergi. Men även insatser för rent vatten, effektivare vedeldning vid matlagning och ekologiska toaletter har fallit i god jord.

I gengäld har Kinda bland annat fått ta del av en enkel och effektiv anläggning som gör biogas av kogödsel.

Joseph Walubengo Pwoka är övertygad om att förbättringar för den stora allmänheten leder till större ansvarstagande och ökad demokrati.

Karin Norlin Bogren, programchef för kommunalt partnerskap vid Internationellt centrum för lokal demokrati (se faktaruta), är inne på samma linje.

– Samarbete kring samhällsplanering på lokal nivå är jätteviktigt för ett lands utveckling. Vi är alla beroende av vatten, avlopp och sopor. Om det fungerar känner människor förtroende och att de har inflytande över sina liv. Då stärks också demokratin.

Tillsammans med Kinda har Kimilili satt upp stora papperskorgar för samla skräpet på gatorna. Så här långt är det en flopp. Korgarna är gjorda av metall som kan användas till så mycket annat. Flera är stulna och de som står kvar är överfulla.

Men Joseph Walubengo Pwoka tänker inte ge sig. Han är till och med beredd att bokstavligen slåss för en renare och mer attraktiv stad. Han knäpper upp sin blåklintsblå skjorta och visar ärret på bröstet, strax ovanför solar plexus. En man med kniv skar honom vid ett nattligt tumult i den park (Kinda Garden) mitt i staden som är ett synbart och frodigt bevis på samarbetet mellan Kimilili och Kinda.

Bråket uppstod när en grupp människor ville återta området för att sätta upp försäljningsstånd. Joseph Walubengo Pwoka råkade komma förbi och med sin kropp som sköld tog han strid direkt för parkens fortsatta existens.

Flera träd är planterade och de växer fort i klimatet som råder här i västra Kenya.

– Det ska bli en park lika fin som de ni har i Sverige, säger han och stannar bilen.

Vi kliver ur, sätter fötterna på den torra afrikanska marken och våra skor färgas tegelröda när vägdammet har lagt sig.