Ateljén, som syns på bilden, är det äldsta huset på gården. Det är byggt under 1870-talet.
Lena Grip gläntar på ytterdörren till det gula huset. Det är så pass stort att man hade kunnat bo där, men Lena använder det som ateljé och gäststuga. Bor gör hon i det än större, vita boningshuset intill.
– Det här huset, min ateljé, är det äldsta på gården just nu. Det är byggt någon gång under 1870-talet, berättar hon och vänder sig mot huset.
Det är slående vackert på gården, som ligger invid byns kyrka. Utsikten över sjön Striern får en känsla av magi att infinna sig. Men snön har fallit över Kättilstad under natten och minusgraderna får det att sticka i kinderna. Därför välkomnar Lena snabbt in i värmen istället. Hon häller upp kaffe och dukar fram pepparkakor.
Här inne håller hon till med sin verksamhet Textilverket. Att Lena är en kreativ själ med intresse för färg, form och textilier går inte att missta sig för. I ett av rummen finns bokhyllor fulla av tyger och i nästa rum hänger tavlor i textil och andra verk.
– Jag var väldigt tidig med att sy och göra kläder till mina dockor. Jag minns att jag sydde ett par jeans till min barbiedocka och då var jag kanske sex år. Kreativiteten har alltid funnits. Jag värnar verkligen om den. Kreativitet är något som vi måste bevara och få hålla på med.
Lena är formgivare och arbetar främst med textilier.
Sitt företag startade Lena i Gamla Linköping 2009, men för ungefär sex år sedan valde hon att flytta hem det till Kättilstad.
– Innan dess hade det här huset stått tomt ett tag, det har varit generationsboende tidigare. Vi stod i valet och kvalet för vad vi skulle göra med det och den var i den vevan som jag flyttade hit företaget och började renovera huset.
Grundtanken med renoveringen var att få tillbaka känslan som, antagligen, fanns i huset för 100 år sedan.
– Innan renoveringen var det mycket 70-tal med vävtapeter, heltäckningsmattor, murrigt, orange och brunt... Det var helt enkelt dags för en renovering.
Lena ler.
– När vi började renovera var det redan väldigt populärt med det här stilrena i grått och vitt. Jag tycker att det är väldigt fint, men tapeterna för ett hundratal år sedan hade mycket mönster och färg, så för mig blev den här renoveringen ett skutt in i något nytt.
Strax innanför ytterdörren står en gammal byrå med lite julpynt. Tapeten är mönstrad och färgglad, något som Lena tycker mycket om.
Men du är ju formgivare, gillar du inte mönster och färg?
– Jo, men just för att jag jobbar med färg, form och mönster så är det ganska skönt att ha en lugnare omgivning.
Trots det valde Lena att gå för det som var modernt för 100 år sedan – färg och mönster. Men det ser inte stökigt eller plottrigt ut i ateljén eller de tillhörande rummen.
– Jag hittade en tapetserie som heter "Gammalsvenskan" med gamla tapeter som gjorts i nyproduktion, så alla tapeter här inne är 100 år gamla, fast i nyproduktion. För 100 år sedan var det till exempel jättevanligt och populärt med randiga blocktapeter, som jag har i trappan till övervåningen och som är moderna i dag. Eftersom de är moderna nu igen så tänker man kanske inte på att de faktiskt har en historia bakåt och det tycker jag är lite kul.
På en av sängarna ligger ett mönstrat sängtäcke som vävdes på gården för mer än 100 år sedan. Täcket finns med i boken som Lena håller i, "Östgötadräll", utgiven av Hemslöjdsföreningen.
Är du historieintresserad?
– Ja, när det kommer till designerhistoria, i alla fall. Min man däremot är väldigt historieintresserad på andra sätt så vi kompletterar nog varandra ganska bra där.
Kättilstad Nedergård är en släktgård på Lenas makes sida. Hon stormtrivs och kan inte se sig själv boende på en annan plats.
– Nu har jag bott här i ungefär 15 år och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans, fastslår hon.
På nedervåningen finns Lenas arbetsrum, full av tyger, saxar och en rymlig arbetsyta.