Många nattsvarta scenarier målades upp inför fusionen med Mälarsjukhuset 1999: Trafikoffer som dör i ambulanserna på grund av långa resor, och operationer som går snett. Allt detta har uteblivit.
- Någon patient har fått en svårstoppad blödning under övervakningen på natten. Det är sådant som kan hända. Den patienten kördes till Eskilstuna och fick specialistvård där. Jag vill poängtera att vi aldrig fått några anmärkningar där vi blivit fällda, säger Ann Dahlman, vårdenhetschef.
Operationsavdelningen stod inför en rejäl förändring när all akutjour försvann. Marie Brihall-Olsson, intensivvårdssköterska, är färgad av den allmänna opinionen som varit starkt negativ till omvandlingen av Kullbergska. Hon ursäktar sig först, innan hon kommer till saken.
- Man får knappt säga det, men det har blivit väldigt mycket bättre här. Jag tror att man är lite bortskämd i dag när det är så tätt med fullödiga akutsjukhus, säger hon.
Personalen på operationsavdelningen är stolt över den nya verksamheten som anses fungera väl. Det har tagit fram tills nu att bygga upp den. All operation är planerad och av ungefär samma typ, vilket skapar effektivitet och underhåller yrkesvanan. Patienter åker från hela upptagningsområdet i Sörmland för att exempelvis få en höftled utbytt. Omkring 300 knä- och höftledsoperationer utförs per år, vilket är en ökad volym med cirka 100 operationer jämfört med innan förändringen 1999.
- Vi stryker i stort sett aldrig en patient som fått tid. Här blir operationsläkarna aldrig störda av att ett viktigare fall kommer in på akuten, säger Ann Dahlman.
Personalen arbetar bara fyradagarsvecka, och en dag i månaden går de på någon typ av vidareutbildning.
- Det är ett drömschema som vi knappast kan ha i all evighet. Men det är väldigt bra för personalen, säger Dahlman.
Catharina Hagström har jobbat länge som narkossköterska på Kullbergska. Tiden före 1999 vill hon inte tillbaka till.
- Visst, alla känner en spänning, en sorts adrenalinkick, när det är något stort på gång. Men jag saknar inte telefonsamtalen mitt i natten. Det är skönt att slippa beredskapen, säger hon.
En kirurg vill operera. Ju svårare och akutare, desto större skimmer av professionalism, ära och hjältemod. Den bilden ger flera läkare som Corren talat med på Kullbergska, fast ingen vill att vi ska trycka just de orden.
-- Det första som händer när man tar bort akutkirurgen är att kompetensen försvinner. Här gör vi bara en enklare typ av operationer. Det lockar inte yngre läkare som vill utvecklas. Avdelningen blir väldigt bra på det man gör, men lite mer ovan vid akuta tillstånd, säger Leif Pettersson, ortopedläkare som pendlar från Nyköping.
På nätterna finns bara jourläkare vid Kullbergska sjukhuset. Läkarna på operationen är inte längre knutna till avdelningen, de är till största delen anställda vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Dagtid kör läkarna de sex milen till Katrineholm för att operera patienter. Likaså kan patienter transporteras mellan sjukhusen. Tunga operationer, som bukkirurgi och cancerkirurgi, utförs alltid i Eskilstuna.
Detta är en vanlig förklaring till att ett stort antal läkare försvann från sjukhuset när akutkirurgen stängdes 1999, även om många slutade för att kunna fylla det ökade behovet i Eskilstuna och Nyköping.
Dräneringen av kompetens är av samma art som personalen på sjukhusen i Motala och Norrköping fruktar just nu. Kullbergska lider fortfarande av kompetensflykten.
Men enligt Ann Dahlman har det inte varit svårt att rekrytera ny personal.
- Vi har ingen brist på operationssköterskor här, fast sjukhusen i övriga landet skriker efter den kompetensen. Det är möjligen lite svårare att locka till sig yngre personer eftersom de oftast är mer sugna på akutvård.
I den nya organisationen är transporterna av både patienter och personal oundviklig. Läkare reser till Katrineholm för att operera. En Katrineholmsbo som behöver en tyngre operation kan först få åka ambulans till Eskilstuna, och sedan tillbaka för att få vila upp sig på Kullbergska.
- De där transporterna av läkare och patienter är absolut det sämsta med nya organisationen. Jag tycker inte att det är någon vårdkvalitet att köra patienterna fram och tillbaka, säger Leif Pettersson.
Personalen på Sörmlandssjukhusen följer med spänning utvecklingen i Östergötland. Norrköping ligger närmast, många anser att nedskärningarna på Vrinnevisjukhuset är omöjliga. Leif Pettersson tror inte på att bygga upp en central akutmottagning i Linköping.
- Universitetssjukhuset i Linköping kommer att ätas upp av jourverksamheten. Det är den ömma punkten. Det kommer inte att gå ekonomiskt. Det kostar att hålla jouren. Och samtidigt kostar det att ligga på framkant med forskningen, säger han.