-- Jag trodde att det kunde vara skönt att vara lite ledig över sommaren, ingen katastrof att vara utan jobb, berättar han, men jag hade fel. Det var mitt livs värsta sommar.
Nu, så här efteråt, kan man tycka att han nog hade viss nytta av den där erfarenheten i alla fall.
Därmed har han nämligen varit på ALLA platser i arbetsförmedlingskedjan. Från arbetslös till generaldirektör.
Den nya myndigheten IAF har fått sitt säte i Katrineholm. Den ska hålla ett öga på arbetsförmedlingarna i landet, en uppgift som Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, tidigare hade.
-- Arbetslöshetsförsäkringen fungerar inte riktigt som den ska, tillsyn behövs, säger Bo Jangenäs. Och Ams kan inte sköta tillsynen över sig själv, därför den här nya myndigheten.
Den andre januari började myndigheten fungera och i går var det högtidlig invigning med arbetslivsminister Hans Karlsson och ett hundratal andra prominenta gäster på plats.
-- Tänk, så mycket uppmärksamhet i lilla Katrineholm, säger Bo Jangenäs förtjust.
Han tar emot i alldeles nyrenoverade och delvis nybyggda lokaler centralt i staden, med svanen-märkta möbler, miljöcertifierad utrustning, till och med rättvisemärkt kaffe i automaten.
-- Vi ska visa att det går utmärkt att flytta ut från Stockholm, trots att vi är beroende av närheten dit. Vi blir mönsterbildande, liksom när det gäller arbetsmiljö och bra förhållanden för de anställda.
-- På samma sätt blir vi mönsterbildande när vi visar att det går att upprätthålla välfärdssystemet, i vårt fall i form av en bra arbetslöshetsförsäkring.
Kanske kommer andra att följa exemplet med tillsynsmyndigheter för att rädda välfärdssystem? Försäkringskassan, kanske?
-- Vi tror att fler följer efter, säger Bo Jangenäs, men jag kan förstås inte säga att det blir just försäkringskassan.
Annars finns det en del gemensamma problem. Både arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna får ofta kritik för sin passiva handläggning.
-- Vi ska se till att handläggningen fungerar bättre. Rutiner och styrsystem kan göras effektivare, söktiderna ska förkortas och alla ska behandlas rättssäkert, på samma sätt, var de än bor.
2002 fick 540 000 personer dela på 22 miljarder kronor i arbetslöshetsersättning. Vissa år på 90-talet var läget än värre. Då betalades över 36 miljarder ut varje år.
-- Om vi kan förkorta ersättningstiden med en enda dag för varje arbetslös sparas 300 miljoner kronor, säger Bo Jangenäs. Och det är en låg nivå, det kommer vi att klara.
I så fall tjänar den nya myndigheten snabbt in sig själv. Den har fått 20 nya miljoner totalt, plus 30 miljoner i anslag som flyttades över från Ams.
-- Vi är helt nöjda med anslaget, säger Bo Jangenäs och skrattar när han ser min förvånade min. Det hör man knappt någon säga nu för tiden, eller hur?! Nu gäller det att vi kan leva upp till de högt ställda förväntningarna på oss.
Har riksdag och regering uttalat några konkreta förväntningar på vad som ska åstadkommas: siffror, summor?
-- Nej, men vi vet att vi är en viktig myndighet. Stora, viktiga välfärdssystem måste fås att fungera. Om de går överstyr är det svårt att komma tillbaka.
-- Men den stora utmaningen är inte bara att korta söktiderna. Vi måste också få tillbaka dem som inte längre tillhör arbetskraften, det rör sig om bortåt 800 000 människor. En del är invandrare, andra arbetshandikappade eller förtidspensionerade.
Bo Jangenäs har jobbat med liknande frågor i över 30 år, men han kom in i branschen mest av en slump.
Han hade tröttnat på universitetslivet, det kändes allt för introvert och inskränkt.
-- Jag ville jobba bredare med samhällsfrågor, så jag sa upp mig och blev alltså arbetslös. Jag behövde råd och vägledning och sökte upp arbetsförmedlingen - där fanns en före detta elev som var yrkesvägledare. Hon hjälpte mig till ett jobb som extra tjänsteman på länsarbetsnämnden.
Det fanns inte många akademiker på Arbetsmarknadsverket vid den här tiden, så när Bo Jangenäs gått sin aspirantutbildning fick han jobb som utredare på länsarbetsnämnden. Han fick chefsjobb och jobbade sedan i verksledningen, bland annat med att utveckla arbetsmarknadspolitiska program - och med att utreda behovet av att utlokalisera en ny myndighet för tillsyn.
-- Jag blev väldigt förvånad när jag erbjöds generaldirektörsjobbet, säger han, jag är ju faktiskt 60 år. Jag trodde jag skulle avsluta mitt yrkesliv med att göra några intressanta utredningar åt regeringen ...
Det som definitivt fick honom att tacka ja var det stora intresset från tjänstemännen på Ams. 22 av 26 valde att flytta med till Katrineholm. Därtill rekryterades ungefär 30 personer ytterligare.
-- Vi fick 1 600 ansökningar, både från Katrineholmsbor och andra. Folk är beredda att pendla och att flytta, det är helt klart.
Själv veckopendlar han med övernattningslägenhet i Katrineholm. Lägenheten finns på Södermalm i Stockholm och sommarstället utanför Norrtälje. Där bygger han en keramikverkstad, för övrigt.
-- Keramik, måleri och musik är mycket viktigt för mig, säger han, jag har alltid velat ägna mig mer åt konst och aldrig vågat. Jag kom från förhållanden där det viktiga var att skaffa sig ett yrke att försörja sig på.
Vad säger du till konstintresserade ungdomar när de vill ha råd om yrkesval?
-- Gör det du vill! Har du talang och vilja, så satsa! Skulle det inte gå, så finns det alltid tid att välja om och göra nåt annat.
Ja, man kan rentav bli generaldirektör när man är 60.
-- Ja, till och med det!
Har du ångrat ditt yrkesval?
-- Om jag fick göra om det, så skulle jag nog våga lite mer ... Men jag vill inte byta ut mitt yrkesliv, jag är fortfarande intresserad av arbetsmarknadspolitik och jag ser de stora utmaningarna för framtiden.