Strax för jul slog Konsums servicebutik igen i Kärna centrum. Lönsamheten var dålig, många handlade på annat håll. Men i Kärna bor en hel del gamla och sjuka som inte kan ta sig någon längre sträcka. För dem har livsmedelsbussen blivit räddningen.
Att köa utomhus är ett måste, butiken rymmer bara ett par i taget. Mellan de båda hyllorna är gången smal och på golvet står korgar med konserver och frukt i. Nils-Åke Gladh är proffs på att packa varubuss efter att ha hållit på sedan 1959.
Fyra dagar i veckan kör han på landsbygden, och när det gäller mataffärer måste Kärna kallas landsbygd. När affären i centrum fanns kvar var den öppen från nio på morgonen till tio på kvällen, sju dagar i veckan. Nu finns närmaste mjölkpaket en tuff promenad bort till stora Ica-hallen i Malmslätt. Inte nådigt för den som går med käpp eller rollator. Kanske är det inte lika farligt att gå på cykelbanan i stället för på landsvägen. Men sträckan är lika lång.
När Konsum fanns kvar var det mycket bus i centrum. Den kvälls- och helgöppna butiken lockade många, en del stannade utanför och ställde till bekymmer. Fönster krossades liksom lampkupor och här var mycket gap och skrik.
-- Vi försökte få dem att stänga tidigare på kvällen, för att hejda bråket, säger Lennart Svensson som är ordförande för bostadsrättsföreningen i området.
Så blev det inte och stöket runt butiken gjorde att de flesta äldre inte vågade sig dit, mer än tillsammans eller mitt på dagen.
-- Men nu när det inte finns någon affär att gå till, då är det minsann lugnt i centrum, säger Lennart.
Kön utanför bussen ger tid för lite gemenskap. Det är en av de delar Sixten Nilsson saknar mest nu när butiken är borta. En stund i affären betydde alltid en stund tillsammans med andra som gärna pratade bort en kvart eller två.
När det är bra väder händer det att Sixten går ända bort till Ica med hjälp av käppen. Andra gånger har han tur och får åka till någon stormarknad med grannen Karin Levstad och hennes bilburna dotter.
Men på onsdagarna tar han chansen att träffa bekanta vid varubussen.
En vithårig dam med krumma ben får hjälp nerför trappan från bussen. Att ta sig upp och ner är den tuffaste utmaningen.
-- Vilken är min rollator? frågar hon och ser sig omkring på rollatorsamlingen.
Hon får hjälp med att få den framrullad och går sakta hem igen med papperskassen i korgen framför sig.
Så kommer Mirjam Öfverstedt med flera av de boende på Kärna servicehus. Hon jobbar med fritidsverksamheten där och brukar följa med dem som behöver hjälp till varubussen på onsdagarna. I dag är det Irene Karlsson och Rut Stålhake som får hjälp. Med minneslappen i handen klättrar Mirjam uppför trappan med Irenes portmonnä i handen. Mellan varven tittar hon ut genom dörren och får lite mer detaljer.
-- Rökt eller kokt medvurst?
-- Kokt ska det vara.
Sixten Nilsson är lite bekymrad. Han hittar inte lappen men lyckas ändå fylla två papperskassar med varor.
-- Jag går hem och visar det för Gunvor. Hon ser direkt om jag glömt något. Och en gång till hinner jag hit innan bussen går.
Han och hustrun bor i de så kallade höghusen strax intill, men de flesta bor i servicehuset eller i servicelägenheter. Redan tidigare tog butiksbussen en sväng hit varje vecka.
-- Jag hade en kund som handlade hos mig i Kaga. Så flyttade kunden hit och då lovade jag fortsätta med leveranserna, säger Nils-Åke Gladh.
När så Konsum stängde fick han plötsligen en hel grupp som gärna ville köpa vad de behöver direkt av honom. I snitt är det tjugo personer som handlar här vid centrum på onsdagarna.
-- Lite extra service har jag allt. Om de som handlar vill ha nåt särskilt till nästa vecka så fixar jag det.
Tur att han och bussen finns, tycker alla vi pratar med. Men visst vore det bättre om butiken öppnade igen. Fast inte kvällar och helger, då blir det bara en massa stök igen.