För ovanlighetens skull snöar det frejdigt i Kalmar. Mitt inne i den gamla stadsdelen, med havet ett ögonkast bort, bor länets landshövdingefamilj, de forna östgötska kommunpolitikerna Anna och Sven Lindgren.
Hon är nybliven riksdagsledamot för moderaterna, han nästan lika ny som landshövding. Fortfarande verkar de förtjust förvånade över den nya hemmiljön. Lite smått avundsjuk förstår man varför.
Från en stor, mäktig hall med kryss-valv i taket går den vänstra trappan upp till den officiella våningen med stor och liten salong, matsal, kaminer och bibliotek. Småländskt glas men också lite östgötsk hemslöjd i fönstren. En trappa lite mer i skymundan till höger leder till den privata delen med möblerna från Linköpingsvillan. Katten Eskil har lagt sig på en fönsterbräda och vänt ryggen åt utsikten över de små husen i grannskapet. Hjördis, katt nummer två, smyger på avstånd och ser till att vi håller oss på mattan.
Det är annars precis vad vi inte gör, åtminstone inte i stora salongen där en ljus dyrbar jättematta breder ut sig.
-- Den har Märta Måås-Fjetterström gjort, säger ciceronen Sven Lindgren och nämner ett flersiffrigt penningvärde som gör att man genast hoppar därifrån med sina fortfarande snöslaskiga skor.
I sina dagboksanteckningar skriver han:
"När bitr finansminister Lars-Erik Lövdén ringde mig torsdagen den 10 januari och frågade om jag ville bli landshövding i Kalmar blev jag både överraskad och glad. Det var ett helt oväntat erbjudande. Lövdén ansåg att det kunde passa bra att utnämna en och annan hövding som hade lång kommunal erfarenhet och som dessutom var född i länet... Alla var överraskade - liksom jag - ..."
Fyrtio års engagemang i moderat partipolitik, trettioett år som ledamot i Linköpings kommunfullmäktige och nitton år som kommunalråd. Det var några av erfarenheterna som han fick med sig i bagaget när han lämnade Linköping.
Senare under året väljs Anna Lindgren till riksdagsledamot för moderaterna i Östergötland. Hon lämnar sitt arbete som lärare på Tornhagsskolan ("oj, vad jag saknar alla elever!") och mångårigt arbete inom kommunpolitiken.
- Vi har fått guldklockor, både Sven och jag, säger Anna Lindgren och pekar på handen.
De har båda, var och en på sitt håll men också gemensamt, upplevt ett fantastiskt mottagande i samband med sina nya uppdrag.
- Det har hela, hela tiden bara varit positivt, säger Sven Lindgren.
200 medarbetare finns på länsstyrelsen, experter på det mesta, enligt nye chefen. Att vara chef för myndigheten och se till att den nationella politiken får genomslag i länet är en av landshövdingens uppgifter. Den andra är att samordna statlig och regional verksamhet. Den tredje innebär en friare roll, med tillfälle att bygga nätverk och stimulera till utveckling. En chans att sätta sin egen prägel på arbetet.
Han har ägnat mycket tid åt att plugga in fakta om det nya länet, som även omfattar Öland. Där var det i september en skördefest av det större slaget, som imponerade både på landshövding och närvarande kung.
-- Vet du att alla bruna bönor produceras på Öland? Och en tredjedel av all lök?
De många nya kunskaperna kommer till pass inte minst vid invigningar av alla de slag.
-- Jag kan inte glida omkring som någon som ska visas upp. Jag tar reda på varför man vill att landshövdingen ska komma.
Invigningar är förstås bilden som förknippas med en landshövding och Sven Lindgren har invigt. Ny väg vid Överum, nytt tryckeri, näringslivsdagar i Nybro, utställningar, mässor och nya monteringslinjer. Han har klippt och knutit band, riktiga och virtuella, rört i grytor och skjutit hockeymål.
-- Jag är ödmjuk och tacksam för att få komma, säger han.
Samtidigt är han kritisk till medias bevakning.
-- Den handlar mer om vad jag gör än säger.
Avfolkningsbygd sägs det ofta om Kalmar län. Utflyttningen har varit ganska stor. Men på landsbygden ökar den igen och Sven Lindgren pratar gärna om Bråbygden där det hänt saker när folk gått samman för sin bygd. 200 människor bor där, medelåldern är runt 35 år och landsbygden har blivit levande.
Kalmar högskola, som expanderat rejält, sätter också spår. Den eftergymnasiala utbildningen har haft en ganska låg nivå i länet, men tack vare högskolan studerar idag fler av länets unga vidare.
-- Alltför många försvinner ändå härifrån, säger Sven Lindgren. Arbetsplatserna, främst den traditionella verkstadsindustrin, saknar kompetent arbetskraft.
Det pågående samarbetet med Baltikum ser han som en ny stor möjlighet. Kalmar län ska bli Sveriges framsida mot den nya Östersjöregionen.
När Sven Lindgren blev landshövding skrev den politiska redaktören i Barometern: Ett frågetecken som antagligen rätt snart rätas ut till ett utropstecken, och menade hans erfarenheter från Östsam, de goda kontakterna med Bryssel, de baltiska staterna och Polen. En annan tidningskommentar ifrågasatte folkligheten. En tidningskollega i Kalmar pratar idag om att han är lite anonym.
-- Folklig? Jag vet inte hur man ska vara om man inte är folklig, säger Sven Lindgren.
Och anonym är han åtminstone inte för dem han mött under de åtta månaderna, och nästan alla har han skrivit upp i sin dagbok för att komma ihåg namnen.
Landshövdingefrun då? Glömd är förstås den tiden när en sådan förväntades ställa upp i alla sammanhang.
-- När kvinnor också blev landshövdingar upptäckte man väl hur absurt det lät att deras män skulle ta hand om tvätt och städning och mat.
Anna Lindgren är i Kalmar så ofta riksdagsarbetet tillåter. Där är hon ledamot av kulturutskottet och suppleant i arbetsmarknadsutskottet.
-- Jag har ännu inte engagerat mig i några föreningar här i länet, jag måste först sätta mig in i mitt nya arbete i riksdagen.
Riksdagsarbetet skiljer sig från den mer resoluta kommunalpolitiken. Beslutsformerna är till exempel helt annorlunda.
Som riksdagsledamot för Östergötland måste hon också vara en hel del i det gamla länet. Det gäller att följa med vad som händer och både hon och Sven följer händelserna genom att läsa lokala tidningar. Vi ser bevisen: en utläst Corre som eldas upp i öppna brasan.
-- Jag har i alla fall köpt en vacker hembygdsdräkt, en sådan är fin att använda vid en massa tillfällen. Den är från Tjustbygden, men spetsmössan som hör till, den sätter jag inte på mig. Där går gränsen, säger Anna Lindgren.
Telefonen ringer precis när vi ska gå ut i snöyran och paret Lindgren får klartecken från en mäklare att de kan bli ägare till en liten sommarstuga på Öland. För även om residensets trädgård är vacker med valnötsträd, magnolia, rosor och lavendel är det mindre kul att ligga där och sola på sommaren. Skattemyndighetens hus tornar nämligen upp sig precis intill.