Flickor och kvinnor som tänker skaffa barn kan äta röding högst en gång i månaden. Gravida och ammande kvinnor inte alls. Dessa kostråd gäller sedan 1980-talet.
Gifthalterna i dagens Vätternfisk är ändå bara 5 procent av de halter som gällde på 1960-talet.
Efter de förbud som infördes på 1970-talet minskade utsläppen och gifterna i röding och öring snabbt.
Men nu tycks minskningen har planat ut. Den nya undersökningen visar att fisken innehåller ungefär lika mycket gift nu som för sex år sedan.
-- Vi hade hoppats att kostrekommendationerna inte skulle behövas längre, säger Måns Lindell, limnolog vid Vätternvårdsförbundet i Jönköping.
-- Det långsiktiga målet är att vi ska kunna äta all fisk så ofta vi vill.
I undersökningen, som är en av de mest omfattande som gjorts, har miljögifter i fisk från Vättern och Vänern analyserats enligt EU:s vattendirektiv.
38 farliga ämnen har sökts, 23 av dem hittades inte alls. Gifterna finns i extremt låga halter, tusendels gram per kilo fisk och lägre, vilket kräver mycket avancerade analysmetoder.
-- Vi hoppas att vi inte ska behöva leta efter dessa 23 fler gånger, säger Måns Lindell, eftersom varje prov kostar 25 000 kronor.
20 fiskar från norra och lika många från södra Vättern har ingått i undersökningen. Det gäller lake, lax, röding och öring.
-- Det är något av Vätterns ironi att i den renaste, klaraste sjön finns den "smutsigaste" fisken, säger Måns Lindell. Det beror bland annat på att sjön har så liten biomassa. Dessutom är många gifter fettlösliga och trivs inte i vatten. De dras till fisken.
Fiskarna i södra Vättern är en aning "smutsigare" än i norr, men skillnaden är liten.
PCB, dioxin och kvicksilver hittades i alla fiskarna. PCB bryts ned med tiden. Men föroreningar stannar i stor omfattning i Vättern eftersom det tar mellan 50 och 60 år innan allt vatten i sjön är utbytt. De mesta gifterna begravs troligen i bottensedimentet.
Undersökningen, som omfattar Sveriges båda största sjöar, har kostat uppemot 300 000 kronor.