Nazism, #metoo och Greta Thunberg. Jodå, man kan skämta om allt, tycker Jerry Prütz, mångsysslaren som på senare år kunnat lägga till ståuppkomiker på visitkortet.
Han har jobbat med östgötskt musikliv i hela sitt liv. Recenserat musik (varav 25 år på Corren), spelat musik och arrangerat musikevenemang, först tio år som Studiefrämjandets regionansvarige, sedan på Linköpings kommuns Arenabolaget, numera Visit Linköping.
Han har hörts i radio, synts i tv och dykt upp lite varstans.
Snobbigt i Linköping och osnobbigt i Norrköping?– Nej, inte längre. Men visst, Linköpings Jazz & bluesfestivalen var ju mest advokater som spillde vitt vin på varandra, men det där har ändrats. Linköping har alltid varit tongivande och i framkant i Musiksverige. Tillsammans med Umeå och Vänersborg var vi exempelvis först med punk och hardcore, hos musikföreningen Rock d’Amor och senare på Skylten.
Vad saknar du i Linköping idag?– Det råder en monumental brist på mindre och mellanstora arenor. Jag tror definitivt att det finns underlag för fler klubbar än L’Orient och Palatset för att arrangera musikevenemang och stand up.
Vad tror du om visionen om landets tredje största eventstad?– Inte alls. Det krävs gigantiska summor för det och stora band som Kiss och AC/DC nöjer sig med Stockholm och Göteborg när de är i Sverige.
Norrköping har också haft stora planer.– Ja, de skulle ju bli musikens huvudstad hette det. Men sådant måste komma naturligt och kan inte konstrueras. Musiken, rocken, i sig måste vara nog istället för att man ska hitta på blaj som ”upplevelseevent”. Det var det som tog död på Hultsfredsfestivalen.
Beskriv länets kulturliv.– Det är okej, men för snällt och för pk, för ängsligt och räddhågset. Det finns en publik för mer bra stand up, till exempel. Motala och Jessica Björk på Folkets hus har sett behovet och fattat grejen. Vi behöver mer humor. Varför inte en årlig humorfestival i tre–fyra dagar? Det är mycket mer produktivt än att försöka få hit Kiss.
Gift med tre och sambo med sex. Vad gör du för fel?– Bra fråga utan svar. Men jag kan konstatera att medan jag själv blir äldre blir mina kvinnor yngre. Det är en ren slump. Anna är 17 år yngre än jag.
Ni träffades lite udda.– Jag skulle bevaka en brand på Skördegatan i Linköping förra året, som reporter för Lkpg News räkning, när jag sprang in i Anna. Hon var helt förstörd, med håret på ända. Hennes hem hade just gått upp i rök. Jag glömde journalistrollen, agerade på magkänsla och erbjöd henne att bo på min soffa tills hon hittat ett nytt boende.
– Jag tror till och med att jag kramade om henne, av ren medmänsklighet, och bad om ursäkt för det på Messenger lite senare. Det var ju inte så professionellt agerat. Hon bodde hos kompisar och efter en tid bad hon mig om bilder från brandplatsen, vilket hon fick. Och ja, sedan blev det som det blev. Nu är vi sambo.
Nyss fick du nytt jobb.– Jag är frilansskribent för diverse musikplattformar, arrangerar stå upp i Linköping och Motala, lirar i band och sedan i maj kör jag avlidna på nätterna, mellan deras hem och bårhusen. Innan hade jag aldrig sett en död människa. Hur det är? Ja, man ser att själen har stuckit, det är som ett tomt mobilskal.
– Det är ett fascinerande och värdigt arbete. Vi har svart kostym och slips, bugar för den avlidne och talar med anhöriga och personal. Jag har fått utveckla mitt handskande med människor i sorg. Man står ödmjuk inför döden.
Du tror på gud.– Ja, livet blir roligare så. Jag är delvis uppvuxen i frikyrkan. I Fornåsa kunde man välja mellan idrottsplatsen och frikyrkan. Jag valde det senare eftersom det fanns gitarr och förstärkare där.
– Arnold Schyrman, som skrev ”Evighetens morgon”, var min morfar. Jag är uppvuxen med vallfartssånger. Min mammas kusin, förra borgmästaren Eva Joelsson, och jag har skrålat på kristna allsångsevenemang tillsammans. Men jag går sällan i kyrkan.
Borde du inte ha växt ifrån hårdrocken?– Äkta hårdrockare växer inte ifrån musikstilen. Den håller en ung och ålder spelar ingen roll. Tänk när jag dansade tryckare med Gene Simmons på ett hotellrum, ojoj. Hårdrockare är de absolut snällaste människor som finns och dem kan jag inte vara utan.
Vad betyder Frimurarna?– Näst efter familjen och musiken är det allt, en positiv kraft både inåt och utåt. Vi samlar in pengar och gör mycket gott.
Ordern har har gjort mig mindre dömande, mer medkännande. Jag hjälper de medmänniskor på min väg som behöver det. Nu senast en ung man från Afghanistan.
Allt hemlighetsmakeri ...– Vi lever i en tid då alla vill ha svar direkt. Vi är inget hemligt sällskap, men ett sällskap med hemligheter. Jag vet saker som den som bara varit med i fyra–fem år inte vet. Det handlar om tålamod, att vänta in vissa svar.
Har du varit en bra pappa?– Tveksamt. Jag har aldrig lekt med Truls, men alltid lyssnat på honom. Försökt få honom att känna sig trygg i att han alltid kan berätta grejer för mig. Han har blivit bra, trots en så självupptagen pappa, och vi har en fin relation i dag.
Vad är du mest stolt över?– Att jag har kunnat försörja mig på att bara göra sånt jag tycker är kul.
Din största utmaning?– Att inte alltid tala först och tänka sen.
Beskriv dig med fem ord.– Snabbtänkt, slarvig, omtänksam, lojal, pratsam.
De som ogillar dig, vilka tror du är deras argument?– Att jag tar plats, säger vad jag tycker och är ganska självsäker.
Till sambo Anna: Varför är Jerry älskvärd?– Han är ju väldigt snygg till att börja med. Sedan har han stor integritet, ett gott hjärta och är väldigt empatisk på ett lite trubbigt vis.
Vilken är den bästa bok du läst?– ”Och världen skälvde” av Ayn Rand.
Om du fick resa i tiden.– Kyrkomötet i Nicaea år 325. Då treenigheten och definitionen av Gud och Kristus stadfästes.
Om du fick ändra en sak med dig själv?– Gå ner lite i vikt.
Någon okänd talang?– Nej, jag är ganska bra på att tala om vad jag är bra på och det är egentligen inte så mycket, men alla kanske inte vet att jag är väldigt bra på att laga mat. Gärna husman.
Var surfar du när ingen ser?– Nåt barnförbjudet och vuxet.
När är människor riktigt pinsamma?– I serier som ”Ullared” och alla andra såpor.
Egenskap du högaktar?– Folk med ryggrad och ett fast handslag.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?– Ger mig själv evigt liv.
Ett annat yrke som också hade passat dig?– Präst.
Har du någon extravagans?– Jag går till Dennis Barbershop minst en gång i månaden.
Var trivs du allra bäst?– På scenen. Men även en ljum kväll utomlands med sällskap med Anna
Din sista måltid?– Rotmos och fläsklägg med Västervikssenap.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?– Den rysk-amerikanska filosofen och författaren Ayn Rand.
Vilket erbjudande hade du inte tackat nej till?– Att bli USA:s nya president, eller hårdrocksminister i nästa regering.