Nej, han heter inte Larsberger. Fler än jag tror det, berättar Lasse Pettersson, som han alltså heter. Men visst, ett ”artistnamn” gör att man lever mer anonymt. Hit kom han 1983–84. Han och hustrun Madeleine bor nu i huset som ligger vid andra kanten av gården. Sonen Patrik huserar i vaktmästarbostaden.
Lillebror Daniel bor inte här. Han är numera sjukgymnast men precis som övriga familjen road av heminredning.
Finns det över huvud taget något från Ikea i hemmet?
– Tja, bakom en dörr har vi en Billybokhylla med kokböcker i, skrattar Lasse.
Fattig om möblerna inte var målade
Hans pappa var målarmästare Ingvar Pettersson i Linköping, och han var alltid oroad över hur dåtida möbler togs omhand. ”Ni tänker väl inte luta av” sa han och protesterade mot sättet att ta bort färgen från originalet. Förr ansågs man fattig om möblerna inte var målade. Lasse berättar att numera är det vanligaste köksbordet i Sverige ett avlutat furubord.
– Patrik är specialist på att måla gamla möbler så att de ser lagom slitna ut. Det kommer nog från hans farfar.
Han visar några exempel som för mitt otränade öga absolut ser ut som slitet av tidens tand. Men icke, det är Patriks verk.
Renoverar gamla ljuskronor
Lasse och hans hustru Madeleine lade en hel del tid och pengar på att renovera husen här när de köpt dem. Husen som kommunen ville riva och museet ville behålla. I väntan på att flytta hit bodde de kvar på
Torggatan i centrala Linköping till 1986. Det stora huset, där antikhandeln nu drivs, är mellan 400 och 500 kvadratmeter, säger Lasse som inte minns mer exakt. För fyra år sedan byggde de orangeriet som nu bjuder en fantastisk prunkande växtkraft.
Vi går runt i det stora huset och njuter av all gammaldags möbelprakt. Högst upp under taket finns en alldeles särskild verkstad. Här renoverar Lasse gamla ljuskronor.
– Jag har just gjort i ordning 27 ljuskronor till Hägerstad slott.
Bra att ha trasiga kronor
I verkstaden finns tio tusentals kedjor av alla de slag och prismor går inte att räkna. Vem vet, en dag behövs de.
– Och gamla trasiga kronor är också bra att ha. En dålig krona kan rädda fem andra, förklarar Lasse och visar upp en fantastisk alldeles nyrenoverad krona med lagningar som inte finns en chans att se. Det är så här proffsen arbetar!
– Den här kronan har just fått 55 nya prismor, säger Lasse och sveper över en pampig krona där mitt ovana öga inte ser några lagningar.
Affärer i Dalarna
Men mycket är nytt, förstår jag, när jag får höra att kronan släppt ur sitt fäste och ramlat rakt ner på ett glasbord! Men här högst upp i husets lampverkstad finns allt som behövs för att rädda de flesta skador eller byta ut gammalt som gjort sitt. Lamprenoveringen är ett av företagets tre bärande ben. Den andra två är möbelrenovering/ommålning och självaste butiken.
Innan Lars slog sig på antikbranschen byggde han datorer på Datasaab, berättar han. Men visst, han hade fuskat en del redan tidigare.
– Hur många 18-åringar tror du köper en kinesisk vas? säger han och garvar gott.
Så startade han 1975, tillsammans med sin bror Bosse, antikhandeln Vitrinen, som låg nedanför Gula huset på Ågatan. Tjänstledigt halvtid i sex månader visade att det nog skulle gå att leva på det. Brorsan och han gick skilda vägar men in kom istället en av Lasse kompisar. Han hette Friberg i efternamn och tillsammans bildade de två företagsnamnet Larsberger. Från början kom Lasse att kallas Berger när han gjorde en del affärer i Dalarna. Där fanns en hel del norrmän och eftersom Berger är ett ganska vanligt efternamn i Norge trodde många att hans riktiga namn var Lars Berger. Och resten är som sagt historia.
56 lådor i en apoteksdisk
När företaget flyttade till Ullstämma låg det i princip på landet. Nu har huset poppat upp som svampar vid och bakom Östenssons affär.
Det är väl bra för er med många nya hushåll att locka till sig?
– Nja, nybyggda hus har för stora ytor och för få väggar, suckar Lasse.
Visst, många möbler behöver ju väggar för att komma till sin rätt. Här finns till exempel en ljuvlig gammal apoteksdisk med 56 lådor. Fantastisk vacker men inte så fin mitt på ett golv. Här finns också ett gustavianskt hörnskåp från 1790. Tidigare stod det i ett sommarhus i Stockholms skärgård. Skåpet är stort och för att få lite extra skärgårdsintryck fanns en lucka som man kunde öppna i skåpet. Och bums såg man skärgården genom ett fönster!
– Vi satte igen det när vi renoverade, skrattar Lasse.
Tycker att Ernst förstör
Skåpet är prissatt till 77 000 kronor men på Bukowskis i Stockholm har liknande skåp gått för 125 000 kronor. Vi enas om att tiderna förändras här som på alla andra områden. De köksbord med perstorpsplatta som var så inne på -50 och -60-talen är på gång igen. Avlutade möbler blir målade igen. Kopparkärl som var så inne är alldeles ute i dag men vem vet hur det ser ut framöver. Hur som helst, alla får välja sina ideal men nog är det bättre att återvinna än att kasta och köpa nytt? Eller?
– Så klart, men att göra som Ernst Kirchsteiger är inte att renovera. De flesta i vår bransch tycker mer att han förstör, säger Lasse som absolut håller med.
Stämmer det så hjälper det inte ens att vara barfota.