Många asylsökande kvar – trots avslag

Trots politikernas ambitioner att fler ska utvisas har möjligheterna för asylsökande att gå under jord inte minskat – och polisens förmåga har inte stärkts, enligt gränspolischef Patrik Engström.

Rekordåret 2015 sökte 163 000 personer asyl i Sverige. Av dessa har 47 000 fått avslag. Hur många av dessa som lämnat landet kan Migrationsverket inte svara på.

Däremot vet man att 9 000 fortfarande är inskrivna hos Migrationsverket, bland annat efter att ha sökt asyl på nytt. 13 000 är bosatta i kommuner runt om i landet utan att ha uppehållstillstånd. Och ytterligare 14 000 är avvikna, de har alltså gått under jord och försvunnit.

Forskare på Delegationen för migrationsstudier har tidigare konstaterat att betydligt färre än hälften av de asylsökande återvänder självmant när de fått avslag.

Gränspolisen arbetar inte med någon aktiv spaning för att hitta dem som gått under jord och gömt sig, enligt Patrik Engström, chef vid gränspolisen vid Nationella operativa avdelningen (Noa).

— Vi registrerar dem som efterlysta. Är det så att det kommer in tips följer vi upp det. I övrigt arbetar vi med vårt ordinarie kontrollarbete där vi hittar en del av dem, säger han.

Söker på arbetsplatser

Det ordinarie kontrollarbetet är de inre utlänningskontrollerna, som de senaste åren stadigt sjunkit i antal. Enligt Patrik Engström som en följd av att gränspolisen behövt omprioritera sina resurser.

Inre utlänningskontroller görs bland annat på arbetsplatser, i klubb- och krogmiljö och i trafiken på tider då man vet att personer som vistas olovligt i landet är ute och rör på sig. Ett problem i sammanhanget är missbruket av samordningsnummer, som gör att gömda kan skaffa sig alternativa identiteter.

— Med hjälp av det kan man ibland ordna arbete, och även olika id-handlingar som gör gällande att man har rätt att vistas i landet. Vi har inte möjlighet att och får inte kontrollera fingeravtryck i samband med en inre utlänningskontroll, säger Patrik Engström.

Detta är ett tydligt önskemål från polisen, och frågan utreds nu på justitiedepartementet, liksom åtgärder för att minska missbruket av samordningsnummer.

"Avgör själva"

Ett antal länder accepterar dessutom bara att ta emot sina medborgare om de återvänder frivilligt. Just nu gäller det främst Irak, Somalia, Iran och Libanon. Att skicka personer dit med tvång går inte.

— Det betyder att personer som ska utvisas till dessa länder i stort sett själva avgör om en utvisning ska kunna genomföras eller inte, säger Patrik Engström.

Just nu väntar 1 937 personer på utvisning till Irak som inte kan verkställas, och 815 till Somalia.

Tidigare var det också mycket svårt att utvisa till Etiopien, Marocko och Afghanistan, men sedan Sverige slutit återvändandeavtal med dessa länder har det blivit betydligt lättare, enligt Engström.

Att fler asylsökande som fått avslag ska lämna landet har varit en prioriterad fråga för både regering och opposition de senaste åren. Patrik Engström konstaterar att även om den politiska ambitionen att utvisa fler efter avslag har ökat, har möjligheterna för asylsökande att gå under jord inte minskat, och inte heller har möjligheterna för polisen att eftersöka gruppen förbättrats.

— I dag rör någonstans mellan 75 och 80 procent av de ärenden som överlämnas till polis personer som är avvikna. Vi skulle önska ett tidigare överlämnande, eller ett tidigare inträde från Polismyndigheten. Men i dag finns det hinder i sekretessen som försvårar för polisen att komma in i Migrationsverkets process.

Utsatt grupp

Ingen vet hur många människor som lever i Sverige utan tillstånd. Men gruppen växer år för år, även om det inte syns i statistiken. Efter fyra år avskrivs ärendena, oavsett om personen lämnat landet eller inte.

— Om personen är kvar kan den antingen söka asyl på nytt, eller så låter den bli det och gör det först om den blir anträffad. Men slutsatsen är att det sannolikt finns betydligt fler människor än de 12 000 som mer eller mindre ständigt är efterlysta som vistas olovligen i landet, säger Patrik Engström.

Han poängterar att samtidigt som de är efterlysta av polisen handlar det om en utsatt grupp.

– I den här gruppen är det en väldigt stor risk att man utsätts för brott, men också att man drivs in i att begå brott. Många upplever att de har väldigt lite att förlora, säger Patrik Engström.