Luay Mohageb lyfter fallet med en 16-årig pojke som nyligen åtalades för att mot betalning ha skjutit ihjäl en jämnårig pojke på en restaurang i Skogås.
– På Twitter såg jag att folk benämnde honom som en psykopat. Men det är inte psykopater, det är barn som är totalt hjärntvättade av pengar, materialism och det här som de har blivit "promotade" med i vad jag menar är fem års tid, säger Mohageb, som under många år arbetat som ungdomsbrottsutredare på Stockholmspolisen, men här uttalar sig som debattör.
Pojken förnekar mordet, men enligt utredningen fick han 85 000 kronor i betalning och begav sig snabbt till varuhuset NK för att köpa märkeskläder för pengarna. I utredningen syns även hur vad som påstås vara pojken direkt efter mordet skriver med en vän och skrattar åt hur han sköt offret i huvudet.
– Det är en perfekt bild av problematiken, säger Luay Mohageb.
Hypermaskulinitet
Den gangstermentalitet som han talar om spårar han tillbaka till 2018–2019, då den så kallade gangsterrappen började bli den mest lyssnade musiken i Sverige.
– Hypermaskulinitet, "promotandet" av gangsterism och materialistisk dyrkan, gatugängsmentalitet, våldsförhärligande, kvinnoförnedrande – gangsterrappen symboliserar allt det.
Samtidigt som den vågen svept över landet har teknikutvecklingen inneburit att barn från tidig ålder har tillgång till obegränsad konsumtion av sociala medier och musik – och sedan dess har ungdomskulturen fullkomligt marinerats i gangsterromantik, menar han.
– Det är en form av radikalisering, likt radikaliseringen in i islamistiska miljöer och högerextremistiska miljöer. Det är samma typ av processer menar jag.
Fantasier om att döda
Det här syns inte minst i de många gängutredningar där kommunikation mellan tonåringar som planerar och utför mord blir offentlig.
– De har fantasier om att döda, de tycker det är sexigt. Då måste man ställa sig frågan, varifrån har det kommit? säger Luay Mohageb.
Att en kriminell identitet nu upplevs som eftersträvansvärd hos många kan enligt Mohageb inte minst vara en förklaring till att även barn från medelklassen dras in i gängmiljön – en utveckling han själv ser i sitt jobb som utredare.
– Medelklassen börjar aktivera sig mer i den här miljön. Jag ser dem mer i den här miljön och det är fler som vittnar om det inom myndigheten.
Kritik mot gangsterkulturen har ibland avfärdats som en upprepning av exempelvis videovåldsdebatten på 80-talet. Det anser Luay Mohageb är en naiv inställning.
Digital naivitet
– Det vi nu ser är en digital konsumtion utan motstycke. Det når barn oreglerat som har obegränsad tillgång till detta. Nej, det här är ingen gammal moralpanik, det här är en helt ny maskin, säger han och fortsätter:
– Och jag hade inte kommenterat det om jag inte såg att det sammanföll med en samhällsutveckling. Jag hade inte haft legitimitet för det om vi bara hade fyra skjutvapenmord som Norge har.
Det här är en utveckling som skett helt över huvudet på vuxenvärlden, som nu måste stärka sin digitala kompetens och närvaro på nätet – framför allt om man ska kunna hjälpa kommande generationer, säger han.
– Föräldrars naivitet och oförmåga att förstå vad det är som formar deras barn är en stor del till att det här har kunnat hända.
