Fyndet gjordes av marinarkeologer vid museet tillsammans med marinen i december i fjol. Vrakets skeppssidor var delvis nedfallna pÄ botten men i övrigt var skrovet bevarat upp till undre kanondÀck.
Vid dykningar kunde man konstatera att det rörde sig om ett örlogsfartyg med tvÄ kanondÀck sedan man i de nedfallna sidorna funnit kanonportar i tvÄ olika nivÄer.
ââDĂ„ började vi fĂ„ lite pirr i magen, sĂ€ger Jim Hansson vid en presstrĂ€ff pĂ„ mĂ„ndagen.
MĂ„tt, konstruktionsdetaljer, trĂ€prover och arkivmaterial pekade alla Ă„t samma hĂ„ll. Ett kraftigt balksystem för att klara av att bĂ€ra kanonerna var identiskt med Vasas, vilket ocksĂ„ pekade pĂ„ att det var systerskeppet Ăpplet man funnit.
ââDet Ă€r vĂ€ldigt mycket kvar av skeppet. Och det Ă€r stort, sĂ€ger Hansson.
I vÄras gjordes en andra, mer noggrann undersökning och dÄ hittades skeppstekniska detaljer som tidigare bara setts pÄ Vasa. DÀr framkom bland annat att eken som anvÀndes som virke hade huggits 1627 i MÀlardalen, dÀr ocksÄ virket till Vasa huggits nÄgot Är tidigare.
à t samma hÄll
MĂ„tt, konstruktionsdetaljer, trĂ€prover och arkivmaterial pekade alla Ă„t samma hĂ„ll och man kunde bekrĂ€fta att det var just Ăpplet som hittats.
Tillsammans med Vasa var skeppet det ena av tvÄ stora örlogsfartyg som den svenske kungen Gustav II Adolf 1625 skrev kontrakt pÄ att bygga. Det stod fÀrdigt knappt ett Är efter Vasas förlisning 1628.
ââNĂ€r Sverige gĂ„r in i 30-Ă„riga kriget 1630 och landstiger i Tyskland, dĂ„ Ă€r det Ăpplet som leder den andra eskadern med riksamiralen ombord, sĂ€ger Patrik Höglund, marinarkeolog vid Vrak.
Men trots att Ăpplet var bredare Ă€n Vasa och dĂ€rmed sjödugligt var det inget lyckat skepp, slĂ„r Höglund fast. Kungen valde ett annat, Ă€ldre skepp, nĂ€r han följde med armadan till Tyskland. Riksamiralen gjorde vid andra tillfĂ€llen samma val.
ââFörmodligen seglade Ăpplet ganska kĂ€rvt i sjön, vilket ocksĂ„ kan ha gjort att fartyget tog stryk. Det rĂ€ckte inte med att bara bredda det. Men man provade sig fram med tidens metoder för att försöka lösa det, sĂ€ger Höglund.
Ăpplet anvĂ€ndes bara ett fĂ„tal gĂ„nger och dömdes ut betydligt tidigare Ă€n Vasas tvĂ„ andra systerskepp. 1659 sĂ€nktes det avsiktligt vid Vaxholm.
Fyndet innebÀr likvÀl ny och viktig kunskap enligt marinarkeologerna och ger bland annat en pusselbit om utvecklingen av svenskt skeppsbyggeri. NÄgon gÄng till vÄren Àr tanken att arkeologerna ska ÄtervÀnda till vrakplatsen för mer detaljerade undersökningar. NÀsta steg Àr att fotografera och göra en 3D-modell av vraket.
ââSedan vill vi titta pĂ„ detaljer frĂ„n samma konstruktör. Det Ă€r mycket som vi Ă€nnu inte vet, som vi kan ta reda pĂ„ nu, sĂ€ger Jim Hansson till TT.
MÄr bÀst pÄ plats
Tanken Àr att skeppet ska ligga kvar pÄ platsen och inte tas upp likt Vasa.
ââDet mĂ„r faktiskt bĂ€st pĂ„ botten. Vi ska bevara det hĂ€r för framtida marinekologer som vill ta del av samma material.
TT: Hur rankar du det hÀr fyndet?
ââDet Ă€r ett av de hĂ€ftigaste fynd vi har gjort, sĂ€ger Jim Hansson och lyfter framför allt möjligheterna att nu samköra forskningen med Vasa.
ââDet Ă€r kul att man kan lyfta perspektivet och titta pĂ„ en helhet.
Fyndet gjordes inom forskningsprogrammet âDen glömda flottanâ, som utförs i samarbete mellan Centrum för maritima studier (Cemas) vid Stockholms universitet, Vrak/Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) samt Museiverket i Finland.
Redan 2019 hittade man vrak som man trodde skulle kunna vara Ăpplet, men senare undersökningar visade att det i stĂ€llet var Apollo och Maria, tvĂ„ medelstora skepp frĂ„n 1648.
RĂ€ttad: I en tidigare version av texten fanns en felaktig uppgift om nĂ€r Ăpplet sĂ€nktes.