Resultatet, som presenteras i tidskriften Nature, ger hopp om att det biokonstruerade implantatet ska bli ett alternativ till donerade hornhinnor från människor.
– Donerad hornhinnevävnad är svår att få tag på, både i Europa och Sverige, men framför allt i länder i Asien, Afrika och Mellanöstern. I de länderna finns det också många fler som har ögonsjukdomar, säger Neil Lagali, professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, till TT.
Rest från matindustrin
Bristen gör att bara en av 70 patienter får en transplantation.
Neil Lagali har arbetat tvärvetenskapligt tillsammans med bland andra Mehrdad Rafat, även han forskare vid Linköpings universitet. Rafat är grundare till företaget Linkocare Sciences som tillverkat implantaten.
Grishuden som används är en restprodukt från matindustrin. Hornhinnor donerade från människor måste användas inom två veckor, men biomaterialet kan lagras i upp till två år.
Säkrare metod
Forskarna har också utvecklat en ny kirurgisk metod för att behandla sjukdomen keratokonus – som medför en förtunning av hornhinnan – som gör det enklare att sätta in implantatet.
– Metoden är säkrare än dagens metoder att transplantera hornhinnor. Nu behöver man ta ut hela hornhinnan och ersätta den med donatorvävnad. Vår metod bevarar patientens egen hornhinna och lägger bara till implantatet i mitten av hornhinnan, säger Neil Lagali.
– Friska celler och nerver drabbas inte. Det blir snabbare sårläkning, mindre komplikationer och mindre behov av medicin.
Krävs större studie
En pilotstudie gjordes på 20 personer i Iran och Indien som blivit blinda eller var på väg att förlora synen på grund av keratokonus. Efter två år var ingen av personerna längre blind och ingen hade komplikationer.
– Vi ser inga tecken på att materialet eller hornhinnan förändras. Målet är att det blir permanent. Det var faktiskt förvånande för oss att synen blev så bra. Det var bara en pilotstudie för att testa säkerhet och genomförbarhet, säger Neil Lagali.
För att implantatet ska kunna användas inom vården krävs först en större klinisk studie. Forskarna vill även undersöka om teknologin kan användas för att behandla fler sjukdomstillstånd i ögat.
Tanken är en randomiserad studie med kontrollgrupp, med hundra eller fler deltagare.
TT: När skulle implantatet kunna finnas i vården?
– Det beror på. Vi söker finansiering nu till en större studie. Om allt går bra och som planerat kan det vara mellan tre och fem år.