Rånarens drivkraft: Pengar och spänning

De senaste åren har antalet anmälda personrån mot unga ökat kraftigt i Sverige, och det har fått Brottsförebyggande rådet att genomföra en kartläggning av ungdomsrånen i Sverige. En del i studien har varit intervjuer med pojkar som utsatts och pojkar som dömts för personrån.

– Detta för att deras egna berättelser om hur rånen går till och vad de funderar på ska komma fram. Det är särskilt viktigt när det gäller frågor som exempelvis ungdomsrån, det ju är unga som rånar andra unga och bara de som är inblandade, egentligen. Vi måste lyssna till dem, annars lär vi oss ingenting, säger Maria von Bredow, utredare på Brå som genomfört intervjuerna.

Precis som tidigare studier visar framkom att pengar är ett starkt motiv till rånen. Men det finns också ett sökande efter spänning.

– Det kan handla om att man är uttråkad. En av killarna sade att "jag var nyfiken på allt, jag ville prova allt". En annan uttryckte att han inte hade haft något att göra den dagen, att han hade tråkigt, berättar Maria von Bredow.

"Som en trappa"

De som begått flera rån upplevde att det hade eskalerat snabbt.

– En beskrev hur det var som en trappa. Man hänger i stan, har inga kompisar alls och sedan plötsligt känner man 50 personer. Det kanske är flera som rånar och så hänger man på. Det var som en trappa som bara gick uppåt och det var svårt att sluta, säger Maria von Sydow.

Flera av de intervjuade beskrev att man behöver hjälp och stöd för att sätta stopp.

– Även om man kanske inte är nöjd med sin påföljd har den varit viktig. En ungdom beskrev väldigt väl hur rättegången var viktig för honom, för att han då såg hur de brottsutsatta hade påverkats. Det hade han inte förstått innan.

Dödsångest

De som utsatts beskrev dels svåra upplevelser vid själva brottet – som stark rädsla, overklighetskänslor, panik, dödsångest och adrenalin som pumpar – dels stora konsekvenser som hänger kvar.

– Till exempel så förändrade de sitt rörelsemönster, och skolan och sömnen påverkades. De är rädda för vissa typer av personer, om man ser att någon maskerar sig exempelvis, och vissa platser har blivit jobbiga, säger Maria von Bredow och fortsätter:

– En av killarna säger att man skippar saker för att man inte vill bli utsatt igen, särskilt när det blivit lite mörkt ute.

Det framkom även att många utsatta upplevde skuldkänslor.

– Man kan känna "varför gick jag ensam så sent?" En av pojkarna resonerade om att "jag hade ju så mycket märkeskläder på mig, skulle jag ha haft det? Det kanske var mitt fel", säger Maria von Bredow.

Skarpt stopp

Även gärningspersonerna kände skuld, exempelvis gentemot sina föräldrar. Och de utsatta kunde känna att man inte ville oroa sina föräldrar genom att berätta för mycket om det man utsatts för. De intervjuer med föräldrar som Maria von Bredow också gjort visade å sin sida att de ofta hade svårt att veta hur de skulle stötta sitt barn bäst.

Maria von Bredow ser det som viktigt med snabba insatser när en ungdom misstänks för personrån, då studier visar att det är ett brott som om det upprepas kan leda till en fortsatt kriminell karriär.

– Gärningspersonerna kan så klart protestera precis när de blir påkomna. Men efter något år, och är klar med sin påföljd, så kan man ändå resonera om att det faktiskt var bra, att man fick det där skarpa stoppet.