Det var i Axhult visst, vi träffade honom sist. Vi hade farit från Fyrudden, över Hannäs och Falerum, svängt mot Mosshult först, och sedan Broddebo. Därefter åkte vi mot Åtvidaberg och Kisa. Svängde av mot Axhult i Västra Eneby.
Där bor Isak.
När vi kom låg han på gräsmattan och lekte med Gustav, Gustav Björklund.
- Isak är jättesöt och snäll, sa Gustav som har egna hästar, Gusti och Hacki, att jämföra med. Egentligen vill han inte göra någon jämförelse.
- Alla är lika snälla, sa han.
12-åriga Hagar verkade inte bekymra sig så mycket över vad Isak gjorde. Men hon höll allt ett öga på sitt tredje föl.
Utom när Gustavs pappa Erik bjöd Corren på fika. Då ställde sig Hagar intill bordet och tiggde, medan Isak låg kvar i hagen och halvsov. Av mig fick hon knäckebröd med honung på. Rykande färsk honung fick vi alla, så färsk att den ännu satt kvar i vaxkakan. Rätta mig om jag har fel, men heter inte sådan honung jungfruhonung? Hagar och Peter slickade sig hur som helst om munnen.
Varför har man då en åsna?
- För att glädja folk, menade Erik som hade trädgården full av folk i helgen när han satte upp en skylt nere vid stora vägen om att det var fölvisning i Axhult.
Isaks pappa Hugo bor inte i Axhult utan i Hestrahult utanför Österbymo där ägaren Erik Svae välbekant präst numera bor.
Hugo har inte sett sin son, men vi kan berätta att Isak är jättegullig och blir säkert en envis åsna när han växer upp. Frågan är vad som händer med honom då? Han kanske ska säljas?
- Nej, inte, sa Gustav Björklund bestämt.
Så Isak blir nog kvar där han är född.
Det blev Eva-Stina Larsson i Furuliden, Broddebo, också. I november blir det 72 år som hon har bott i huset invid riksväg 35 bara några meter från länsgränsen till Östergötland. Men både hon och maken Uno hade gärna sett att gränsen dragits på andra sidan deras hus. De känner sig som östgötar, och har jobbat i Åtvidaberg i många år.
-Vi hade Sunnebo livs i 40 år, och jag har leder musiken i Frälsningsarmén i Åtvidaberg, berättade Uno.
Men de bor i Västerviks kommun, och deras tre flickor gick alla i skola i Överum, medan grannens barn skolades i Åtvidaberg.
De grannarna har flyttat, numera bor stockholmarna Susanne och Anders Gustavsson som närmaste grannar på östgötasidan av gränsen.
- De är så snälla så, och säger att vi aldrig får flytta härifrån, sa Eva-Stina och log.
Uno tog oss med ner i källaren och visade alla sina egenhändigt målade tavlor. Frun i huset visade boken "Från Måshult till Mosshult", och ville bjuda på kaffe. Vi avböjde eftersom vi nyligen hade fikat i Falerum där vi för övrigt råkade i samspråk med personalen på Klädhuset. De satt alla och solade och fikade.
--Vi fikar alltid tillsammans innan vi öppnar, och är det fint väder sitter vi ute, sa Helene Hemmingsson.
Tina Ekström, Anette Tillmar Andersson, Barbro Tillmar, och Eric Hemmingsson höll med och var redo för dagens jobb.
Det var vi också och kryssade sedan hej vilt, mellan kommungränser, länsgränser, och landskapsgränser, så att vi blev yra i mössan.
Den tog vi av oss i Rydsnäs och tog fram de nybakade mandelkubb vi fått av Eva-Stina.
Mmm.