En kilometer utanför Horn, med utsikt över sjön Åsunden och Östgötaslätten ligger Åby säteri. Här bor tre familjer från släkten Lindgren – systrarna Lotta och Sofia med respektive familj samt deras föräldrar.
Systrarna är den femte generationen på gården, som funnits i släktens ägo sedan slutet av 1800-talet. Att bo på en gård tillsammans med sin syster och sina föräldrar är inga problem för någon av dem.
– Det går faktiskt jättebra. Vi är alla ganska måna om det privata. Barnen är en sak, de är uppvuxna som syskon och springer fram och tillbaka, men vi vuxna har respekt för varandras privatliv. Det är nog A och O om man ska bo så här. Hade vi varit sådana som bara går in och sätter oss hos varandra, då hade det nog inte funkat, säger Sofia.
Till vardags arbetar hon på Horns skola som pedagogisk resurs. För henne är det ett sätt att arbeta med hälsa och välmående utan att engagera sig i de två friskvårdsföretagen som bedrivs på gården, av systern och modern.
– Som pedagogisk resurs jobbar jag med den sociala och psykologiska biten, så det har ju också med hälsa och välmående att göra. Det runtomkring undervisningen måste ju fungera för att eleverna ska kunna lära sig något.
Varför har inte du fastnat för att utföra friskvårdsbehandlingar, tror du?
– Jag vet inte. Jag har alltid jobbat som lärare, även när jag inte bodde här. Visst är jag intresserad av friskvård, men jag har aldrig känt att jag vill jobba med det på det sättet. Jag är mer intresserad av det kreativa, djur och natur.
Utöver sitt arbete på Horns skola ansvarar Sofia nämligen för gårdens djur, getterna och hönsen, samt odlingen.
– Djuren har ju också med friskvård att göra. Det kan man säga att odlingen också har, beroende på hur man är. Jag tycker om att bidra med det jag kan här, men jag skulle inte kunna nöja mig med att enbart vara här. Förklaringen till det är att jag behöver ha mitt andrum någon annanstans. Jag blir uttråkad för lätt och vill ha lite olika järn i elden för att trivas.
Men du har landat här?
– Ja, absolut! Här kommer jag att bo resten av livet. Det är jag inte ett dugg tveksam till.
Lotta fastnade, till skillnad från sin storasyster, för friskvården efter att hennes mamma startade upp sin verksamhet för närmare 30 år sedan.
– Eftersom jag är lillasyster så bodde jag här när mamma startade upp verksamheten och jag har varit mitt i smeten från början.
Hon skrattar och berättar:
– Mitt första minne av att mamma utbildade sig till massör är att hon satte på VHS-filmer där man fick lära sig massagegrepp. Jag fick ligga på vardagsrumsbordet och så övade hon på mig.
Var det självklart för dig att välja samma inriktning?
– Jag har alltid varit intresserad av hälsa, men massage var inte min första tanke. Det var ju mammas grej. Nu jobbar jag dock mest med massage, för det var det som jag tyckte var roligast när jag började prova på olika grejer.
På vilket sätt var du intresserad av hälsa innan?
– Jag har alltid läst mycket om kroppen. Sedan har jag aldrig varit speciellt intresserad av skönhet, utan av insidan. Hur man mår och hur man kan må bättre.
Det är tydligt att de båda systrarna stormtrivs med sin tillvaro på Åby säteri. De vill leva vidare på gården och fortsätta med det gemensamma intresset för välmående – på sina olika vis.