Välkommen upp på Solberget där Kristina och Björn, tillsammans med mängder av taklökar, har sitt paradis.
Taklökar är fetbladsväxter, suckulenter, och finns i ett 40-tal olika utföranden. Bladen sitter i en tät rosett och mitt i den skjuter en stängel upp där blomman slår ut överst. Om man kryper nära inpå dem är de små konstverk i sina formationer.
De vill ha mycket sol, torrt om fötterna, men grunt under dem. De uppskattas av bin och är helt enkelt ursöta.
Solberget är deras eget himmelrike. Precis som det låter ligger Kristina och Björn Westins hus högt under solen, på ett berg. I Horn, nära gränsen till Småland.
Tomten på 6 000 kvm består av klipphällar, naturliga gölar, många träd och gräspartier. Och så taklökar. Överallt dessa taklökar som glatt frösår sig i en takt som får Björn och Kristina att häpna.
Mest är det Björn som vårdar dem och hjälper dem på traven genom att sprida ut lite jord i de bergssprickor där de trivs.
– Här på Solberget föddes min farmor, berättar Kristina och visar ett foto där farmor Gerda Gustavsson står omgiven av far och sina tre systrar framför den lilla torpstugan.
Modern dog ung och alla systrar utom Gerda emigrerade till Amerika. Kristina själv växte upp på gården Tjuserum strax intill och länge hade hon och Björn Solberget som sitt sommartorp.
1985 byggde de ut med ett plan och flyttade hit permanent.
Vad gör man med en ful trekammarbrunn? Omgärdar den med vacker sten förstås.
Björn har en alldeles speciell relation till sten och mycket lärde han sig av sin svärfar innan han gick bort.
Här ligger gamla kvarnstenar i grusgångarna och under vattenpumpen. En stor en har blivit ett bord. Här böljar sig en bred och 12 meter lång stenmur i en slänt som han tyckte såg så tråkig ut.
– Jag letade och plockade sten lite överallt. Det var knixigt för de skulle vara halvflata och inte runda eftersom muren måste hålla ihop utan cement. Jag skulle inte göra om det.
Men nu står muren där. Solid och fin binder den samman nutid med dåtid, när murarna var ett sätt att bli av med sten från åkern och fungerade som gränsmarkering mellan ägor och markslag, eller djurhägn.
Tror ni inte karl´n har byggt in hela trekammarbrunnen med sten också. Den var ju så ful.
Med 27 Vasalopp i bagaget har han byggt upp bra med muskler.
Enda nackdelen Björn kan komma på med att bo på ett berg är att sådant som inte vill ha torrt och grunt under fötterna, som gräs, lätt bränns sönder.
På en av alla stora stenar, uppe på berget. Björn och Kristina Westin stortrivs på Solberget nära gården Tjuserum där Kristina växte upp.
Om Björn jobbar ute jobbar Kristina mycket inne. Dels med bakning som hon älskar, ni skulle se och smaka hennes smultronbakelser, dels med porslinsmålning.
– Men jag är också ute mycket och plockar vilda bär av alla de slag. En sommar plockade jag 28 liter vildsmultron. Jag plockar så mycket bär att jag brukar sälja en del. Det är så rofyllt och avkopplande, men jag äter inte ett enda bär medan jag gör det.
– Hon är inte normal, ler maken.
Närheten till naturen är det Kristina uppskattar mest med Solberget. Det och tystnaden. Bara undantagsvis hörs trafiken från 135:an mot Gamleby.
Solberget har 6 000 kvadratmeter tomt där vacker natur och gamla bruksföremål samsas.
Den stora tomten, med alla sina rum och sittgrupper, är som en äventyrspark.
På en pump hänger en hink fylld med vattenlik hänglobelia. Intill finns en grillkåta. En hel bodvägg täcks av olika insektshotell och på väg ned mot den stora gammaldags brunnen med hink och kedja passerar jag en bänk med gamla vackra kärl.
Och så finns här stentroll och katter, en buske är till och med formklippt som en kisse, och diverse små hus åt knytt och annat småfolk. Alla ska ha tak över huvudet.
En av bodarna är inredd till en minilanthandel. I 16 år drev Kristina och Björn Hycklinges lanthandel.
Apropå gamla ting visar Kristina mig en fickursuppdragare från början av förra seklet. Den tillhörde ett original på orten, som bodde med sin syster i ett torp med stampat jordgolv.
När man på extremt nära håll tittar in i det pyttelilla hålet dyker en naken kvinna upp inuti mojängen, dock med det mest intima dolt. Mot en penninggåva till gubben kom både tonåringar och äldre farande för att beskåda detta för den tiden ekivoka pornografiska innehåll.
Dasset är ombonat och försett med kungabilder, som sig bör.
Kanske känner du igen Björn och Kristina. I 16 år drev de den sista affären i Hycklinge, som de övertog efter Björns far. Nu finns klenoderna, som den första elektriska kassaapparaten, gamla trägalgar, plåtburkar och den magnifika stora kaffekvarnen bevarade i en av bodarna.
Som ett litet museum från tider som flytt. Men på den årliga gammaldags marknaden i Hycklinge, normala år första lördagen i september, klär sig Kristina Westin i ålderdomliga kläder, dammar av kvarnen och tar plats på marknaden.
Åter saluförs påsar med nymalt "Westins Specialkaffe".
Kristinas farmor Gerda Gustavsson, till höger om pappan, växte upp på Solberget tillsammans med sina tre systrar.