Det är en försommardag år 1993 i det lilla samhället Horn en bit sydöst om Kisa. Gun-Britt Monell, som är född och uppvuxen på orten, pratar med vännen Ingrid Forsling.
- Vad händer i Horn? frågar Ingrid.
- I Horn händer ingenting, om man inte gör något själv, svarar Gun-Britt.
- Vad ska vi göra då? undrar Ingrid.
- Vi kan väl ordna en marknad. Du kan servera kaffe och kakor uppe i backen, svarar Gun-Britt.
Ord blev snabbt till handling. Till den första marknaden kom ungefär 30 försäljare. Nu har det antalet växt till 100.
- Jag tänkte inte så mycket alls när jag började, och det var tur. Om jag hade insett hur mycket slit som skulle krävas hade ingenting blivit av, berättar Gun-Britt när Corren träffar henne i Horns bibliotek några dagar före marknaden.
Trots allt arbete har Gun-Britt fortsatt att vara en av marknadens eldsjälar år efter år. Det är kärleken till Horn som ger henne ork:
- Bygden är min passion i livet. Jag vill att det ska hända något i Horn.
Marknaden lockar många före detta hornbor.
- Det är så roligt att se alla som återvänder till Horn. All den uppskattning de visar gör det värt allt slit, säger Gun-Britt.
Marknaden startar klockan 09:30. Trolleriuppvisning, släktforskning och musikunderhållning är några av punkterna på dagsschemat.