Erika Hultgren har fått spaning på något som inte syns, men som hörs.
Plötsligt prasslar det i snåren.
Erika spänner varenda muskel i kroppen.
Greppet om vapnet är rutinerat och sker på reflex.
– Det är ett vildsvin.
Hon pekar ner mot det uppvuxna kalhygget och spanar ut över de späda björkarna vars blad brinner i den skarpa morgonsolen.
Ett perfekt gömställe för ett djur som inte vill bli upptäckt.
Det bökas etter värre och nu, snart, eller när som helst kan vildsvinet dyka fram.
Erika Hultgrens sambo Henrik Petersson går igenom dagen tillsammans med jaktlaget. Jakten omgärdas av strikta regler, som vilka djur som får skjutas och hur många. Denna säsomg får två vuxna älgar och två älgkalvar skjutas.
Erika Hultgren tog jägarexamen 2007. Då var hon 25 år. Här står hon tillsammans med sina farbröder Gunnar (till vänster) och Tomas.
Så, plötsligt, blir det tyst.
Vildsvinet har försvunnit på sina hemliga stigar, rakt ut i vildmarken dit inga människor når.
Erika sänker sitt vapen.
– Vi har vinden i ryggen. Det är inte bra. Djuren känner vittringen av oss.
Eldar brinner på gårdsplanen vid Brantetorpet där Erika Hultgren bor. Här samlas jaktlaget för en tidig kopp kaffe och lite prat varefter de går igenom dagen.
Vägen till passet går över stock och sten. En och annan taggtråd måste också passeras.
Erika Hultgren och hennes farbror Gunnar går igenom hur de ska placera sig.
Sedan vi träffade Erika utanför huset i den lilla byn Bränntorp strax utanför Horn, har solen sakta stigit över en dimmig blandskog. Efter att ha parkerat bilen vid 1800-talsgården Torpet har vi rört oss med stor försiktighet genom skogen. De få ord vi har yttrat har viskats medan vi, under viss möda, tagit oss fram till vårt pass.
Mestadels har trädens sus varit det enda som har hörts.
Erika Hultgren gör sig redo för att ge sig ut i skogen.
På vägen till vårt pass ser vi färsk älgspillning.
Att jaga innebär långa stunder av väntan. Långa stunder händer det absolut ingenting.
Framme.
Vi står på en platå mitt inne i skogen, och nu är det bara att vänta, vänta och åter vänta.
Nedanför oss till höger ligger Sillsjön. Den syns inte på grund av all skog.
Till höger, högt ovan trädtopparna, cirkulerar fem ormvråkar.
Vildsvinet hörs, men syns inte. Tillslut försvinner det bland snåren och det blir tyst. För Erikas del blir det till att vänta igen.
Morgonen är vacker. Dimman lättar och solen värmer.
Från noll till hundra på en halv sekund. När det börjar prassla i snåren gör sig Erika Hultgren redo.
– Vissa tror att jägare är blodtörstiga troféjägare, att man skjuter på allt som rör sig.
Det är en skev och orättvis bild, menar Erika.
– Jakten är väldigt reglerad. Vi vill ha bra och livskraftiga stammar. Blir älgstammen för stor kommer den att äta upp skogen. Jakten ska hållas på en bra nivå så att det finns plats för alla. Därför måste vi rapportera viltdata till Länsstyrelsen.
Hon fortsätter:
– Bökar vildsvinen sönder kobeten kommer det inte att finnas någon mat till korna. Då måste man hålla undan vildsvinen.
På väg tillbaka till bilen syns tydliga spår av vildsvinsbök.
Erika har haft jaktlicens sedan 2007 och är vid det här laget en rutinerad jägare.
– För många isoleras jakten till något man gör några dagar om året. För mig och min sambo har det blivit till en livsstil. Det är inte så att vi är ute och jagar varje dag, men det finns ändå med.
Att hon, som i dag, ofta är ensam kvinna bland många män tänker hon inte på längre.
– Det har förändrats med åren. Jag har sluppit undan, men har hört talas om andra kvinnliga jägare som har fått höra både det ena och det andra.
Erika Hultgren spanar och lyssnar. Är det ljudet av ett djur vi hör?
Via radion får Erika veta att en älgtjur har skjutits, men räknas som skadeskjuten då den har försvunnit från platsen.
Nu väntar eftersök och innan älgtjuren hittats får inga fler tjurar skjutas.
Framme vid passet.
Intresset för självhushåll och självförsörjning har Erika fått med modersmjölken. Det kött familjen äter kommer först och främst från det de fått via jakten.
– Efter avslutad jakt brukar frysboxen vara helt fylld med kött, säger hon och betonar att ska hon äta kött så ska det vara av hög kvalité.
Familjen odlar också egna grönsaker.
– Det är något fler borde göra. Jag brukar säga att man ska satsa på att odla det man faktiskt äter mycket av. Att odla sådant som man inte vet hur det ska tillagas är ingen bra idé.
Då prasslar det i snåren igen. Falskt alarm. Bara hunden Loffe som försökt spåra vildgrisen som nyss passerat, men som gett upp och istället tagit sig ett gyttjebad inne bland träden. Vi kan inte se honom, men vi hör hans flämtningar. De blir mer och mer avlägsna och plötsligt är han borta.
Erika Hultgrens hundar Loffe och Bobbo ska få följa med och jaga. Det är olidigt spännande!
Via en GPS kan Erika se var hundarna befinner sig.
Även hunden Hanzo ska få följa med.
Erika får ett meddelande på kommunikationsradion.
Alla kallas till återsamlingsplatsen vid Skivermåla.
Erika plockar ur patronerna.
Jakten avbryts.