Gudrids sagobok "Sago-Lyckan".
Vi älskar Kinda
Mitt i en lantlig idyll bor Gudrid Hansen, ett välkänt ansikte bland många Kindabor. På sin och makens stenbelagda uteplats nedanför den stora verandan dukar hon fram sockerkaka och kaffe, innan hon slår sig ner och blickar ut över naturen.
– Jag tycker om att bo så här högt, jag vill ha utsikten. Det är en frihet för själen att bara få sitta och glo. Vi har bott här i 42 år.
Gudrid häller upp kaffe i de blommiga muggarna.
– Jag är nog en genomgående Kinda-bo, skrattar hon, ställer ner termosen och fortsätter:
– Där jag känner mig bekväm trivs jag, som en typisk kräfta.
Både född, uppvuxen och än idag boende i kommunen är det kanske inte konstigt att nu 66-åriga Gudrid känner starkt för sin hembygd. Det gjorde hon dock även som barn, påpekar hon.
– När jag gick i fjärde klass fick jag ett pris för en text om min hembygd. Jag gick direkt till pappa och berättade. Han skrev också och uppmuntrade mitt skrivande. När jag kom hem och sa att jag hade fått högt betyg i matematik eller engelska var det jättebra, men hade jag fått högt betyg på något jag skrivit var det extra härligt.
Nio utgivna böcker och många år senare skriver hon fortfarande. På tomten har hon en liten skrivarstuga där hon låter kreativiteten flöda.
– Att skriva var det roligaste som fanns redan från början. Så fort jag lärde mig skriva började jag.
För drygt 20 år sedan startade Gudrid sitt eget företag, med fokus på kulturell produktion, framträdanden och skrivandet. Sedan knappt två år tillbaka är hon också en drivande faktor i Kisa handel & service.
– Det är inspirerande. Jag känner de flesta av de här människorna och det är kul att jobba med dem.
Gudrid njuter av sensommarsolen på sin och maken Torbjörns veranda.
Att arbeta med handel och turism i sin hembygd passar Gudrid utmärkt. Hon brinner för det lokala.
– Ett samhälle kan inte bara bestå av enbart kontor och industrier, även om det är grundpelaren. Vi behöver butiker, caféer och turism - som också bidrar till att ett samhälle och en kommun blomstrar.
Det försöker Gudrid återspegla även i sitt författarskap.
– Det är viktigt att ta till vara på de traditioner man har. En del av min produktion går till exempel ut på mitt östgötska ursprung.
Sin kreativa sida har hon alltid burit med sig.
– Min pappa sa ofta att "jag har inte kunnat uppfostra Gudrid, hon har uppfostrat sig själv". Jag kunde gå runt på vägarna utklädd när jag var fem-sex år och tyckte det var det roligaste som fanns. I skolan hade jag också lärare som gav utrymme för min kreativitet.
Samtidigt är Gudrid tacksam för de år hon spenderat åt administrativt arbete som anställd.
– Jag känner en väldigt stor tacksamhet över att ha fått vara med och arbeta med ledning. På min arbetsplats fick jag lära mig att respektera människor och det har följt med mig sedan dess.
Kontrasten mellan kreativt skapande och administrativt arbete är stor, men det ena behöver inte utesluta det andra, belyser Gudrid. Samma synsätt har hon på sitt väldigt varierande sätt att skriva.
– Det har varit väldigt viktigt för mig att ha både det roliga kreativa och det allvarliga kreativa. Det är två sidor av mig.
Hon tummar på kaffemuggen i sin hand och blickar återigen ut över naturen som sträcker ut sig nedanför huset, som liksom ligger på en höjd.
– Jag tror det är viktigt när man skriver, oavsett vad man skriver, att man kan ta en promenad och sätta sig på en sten för att lyssna på naturen. Det är så lugnt.
Ibland tar Gudrid en paus i sitt skrivande och slår sig ner på en sten i naturen.