På Eneby Norrgård mellan Horn och Hycklinge bor Michaela Nilsson. Här får barn och vuxna klappa djur, ta en kort ridtur och i lugn och ro "mingla" på gården.
– Som på ett fint cocktailparty, fast på en bondgård. Meningen är att man ska få stoppa in fingrarna i ett fårs ull och känna hur det känns. Familjer kommer hit med barn som pekat i pekböcker på får och höna, men nu får de se, höra och känna på dem, säger Michaela Nilsson.
När våren anländer väntas gården svämma över av kaninungar, kalvar, killingar och lamm. I torsdags föddes årets första kycklingar.
Ofta, som idag lördag, har de öppet för allmänheten.
– Då är det drop-in så man bara kan dyka upp. Annars går det bra att boka besök hos oss. Vi börjar alltid med en guidad runda, säger hon.
Här finns även en liten butik med viltkött samt ägg och kött från gården.
– När vi går runt på gården så pratar vi om svensk matproduktion - om hur jag som bonde tänker, och om köttkonsumtionens vara eller icke vara, säger hon.
Därefter får man mingla under eget ansvar.
– Någon kanske vill gå tillbaka och mysa med en kanin, man kan plocka dagens ägg och man får gärna hjälpa till med att mata getter, fortsätter Michaela Nilsson.
– Det här är en social grej för mig som bonde. Man jobbar ju själv med djuren, men genom att dra hit lite folk får jag sällskap, säger hon.
Enligt henne är det bästa med att erbjuda öppen gård att se glädjen hos besökarna.
– Vi vill ha det enkla, personliga och gemytliga. Det är väldigt många som sitter på en häst för första gången här, från ettåringar till 70-plusare, och det är roligt för mig att se att folk slappnar av. Här ska man inte känna prestationsångest utan vara sig själv, säger Michaela Nilsson.
Bondgården får ofta gäster från utlandet och storstäderna.
– Det här är min vardag som jag bjuder in till, men ibland kan det kännas så töntigt i jämförelse med Astrid Lindgrens värld, Kolmården eller Liseberg. Då kan jag känna att duger det? Men faktiskt verkar det som att de som kommer hit uppskattar att det är avstressat och lugnt här, säger hon.
Michaela Nilsson minns när en farmor eller mormor hade barnbarnen med sig en dag, och sedan dök upp med andra barnbarn redan två veckor senare.
– Hon sa "Vi var på Astrid Lindgrens värld också men det enda barnen pratade om var bondgården". Då förstår man att man gör någon glad.