Byggnaden, en gång en del av kvarnen i Horn, vibrerar och andas 50-tal.
Kolla där: Ett amerikanskt kylskåp från det gyllene decenniet. Och där hänger stringhyllorna. Och kolla köket: Köksluckorna vrålar 50-tal.
– Dom byggde jag i vintras, säger Niklas Landuzzi, som snickrar och bygger när han inte klipper till med sax och rakkniv.
50-talsstuk förstås. Little Nick´s Barbershop är ett begrepp på bil- & motorträffar i Sverige. Där har han en stor och välansad kundkrets.
Så du fattar. Att valet av tapeter var självklart.
-- Allt föll på plats när vi hittade buntar med gamla Corren i min mormor Karin Hanzons föräldrahem, säger Anna.
Nu sitter de där, prydligt uppklistrade på väggarna: Sidor av Östgöta Correspondenten från 1933 till 1965.
Tålamodsprövande arbete? Jo vars.
– Det var drygt, vi strök varenda tidningssida för att få den jämn och fin.
Att arbetet tog tid har en delförklaring:
– Vi läste allt. Varenda notis, varenda annons.
Resultatet imponerar:
– Folk gillar det, många tror att vi köpt färdiga tapeter, säger Niklas.
Nu slukar de morgontidningen till frukost. Inte via paddan eller mobilen utan papperstidningen.
Havregrynsgröten sköljs ner med nyheter som att nedlagda Fäldts Möbelindustri i Horn ger plats för AB Metallfabriken.
Corren 8 december 1959. På våden till höger förtäljs att Chrusjtjovs besök i Sverige ställs in.
Annonserna i samma nummer, det vill säga tapet, fungerar som en kulturhistorisk inventering av Östergötland på 50-talet.
Så många butiker det fanns i till exempel Horn.
Se där: Bytingen! Regnbågen! Namn som framkallar vågor av kittlande nostalgi hos Correnläsare med några årsringar runt midjan.
Saken är klar: Familjen Landuzzi vårdar och värnar kulturarvet. Hur många ungar i länet fick inte sina teckningar publicerade i Bytingen?
Två steg och tapeterna slungar oss tillbaka till 1933. Correns läsare välsignades med Söndagsläsning, som på 50-talet ersattes av Regnbågen. Lördagsbilagan med noveller av Strindberg och Vilhelm Moberg. Plus korsordet.
Anna låter blicken svepa över tapeterna. Blicken är varm och öm.
– Känns rogivande, funkar som inspiration.
Anna har det som maken. Fullt upp. Hon är utbildad massageterapeut med verksamhet i Gamleby. Massage, skönhetsbehandlingar, friskvård. Verksamheten växer med sprillans ny lokal i Kisa.
Kåken är en tidsmaskin. Tapeterna förmedlar kunskap om krig, nöje, kläder, politik, föreningsliv. Som att bakningskursen i Rimforsa avslutas och att snapphanegrillen kostar 107 kronor. Motsvarar drygt en tusenlapp i dag.
– Vi har fem stycken, säger Niklas.
Trappan till övervåningen: Annons för filmen Fartfeber, den första svenska filmen om motorburen ungdom. Kom redan 1953. Kultfakta!
Hallen är tapetserad med Corren från 1965. Känns nytt. Nästan oanständigt modernt.
Jag tar ner jackan från hängaren och fångas av nyheten om den snörika vintern i Kinda 1965.
Hycklinge var värst: En halvmeter. I de branta backarnas Kisa slirar lastbilarna och rullar baklänges.
Vissa sidor saknas. Familjesidorna till exempel. Begravningsannonserna rättare sagt.
– Korsen i annonserna var jättestora och brutalt svarta, inget att ha på väggen precis.
Sovrummet är tapetserat med de serietidningar Niklas plöjde som barn.
– Morsan sparade dom, det var så idén att tapetsera med tidningar föddes.