– Det är inte kul att bara vara skojfrisk. Jag är som mina böcker, sprallig och humoristisk, men också vemodig, säger hon.
Hon bjuder på kaffe. Förstås. Pepparkakor.
– Jag vill göra det som hör julen till och bakar alltid mammas gamla pepparkaksdeg. Fast den är nygjord, förstås.
Ja, jag tänkte väl.
På tal om bakning så berättar hon om sin bakgrund. Född och uppvuxen i Kisa. Vidareutbildning i Linköping. Sökte sedan sitt första och enda jobb, chefssekreterare på Kinda skogsprodukter, som i dag heter Sydved. Och blev kvar i 25 år.
Men hon hade en dröm om något annat och började spela med Kindarevyn 1996 och kom samma år ut med diktverket Nära livet och skrev texter till musikgruppen Josefin och odjuren.
År 2000 startade Gudrid eget företag, i vilket hon producerar och arrangerar olika kulturevenemang. I bokväg har hon förfärdigat en handfull till, senast Julrimmat 2012 där hon blandar mattips med sagor och andra texter. Glädje och allvar i skön blandning.
Hon dyker upp än här, än där som föreläsare, underhållare. Ibland som Signe med cykeln. Det kan bli vad som helst.
Karl-Hugo Carlson, Gudrids pappa, var byggmästare i Kisa, men jobbade även på yxfabriken. Och skrev. Han gav ut En vandrares visor, får jag veta liksom att Gudrids texter ofta blir till i hennes skrivarstuga hemma på Oppgården utanför Horn som hon och maken Torbjörn köpte 1981.
I nära tio års tid arrenderade Gudrid Café Colombia i Kisa och kunde styra och ställa som hon ville med utställningar, kulturkvällar och annat. På fritiden skrev hon.
Något minne från din barndoms jular som du kan dela med dig av?
– Mm. Julaftonsmorgon när man kom ut i köket och mamma hade varit uppe och gjort så rent och snyggt. Det slitna golvet var rent och det doftade så gott. Jag minns också en vers som pappa hade skrivit till mamma när hon fick ett nattlinne med blå rosetter i axelbanden. Han skrev: Som en sippa uti lunden, Lilly blir i aftonstunden.
Tack. God jul.