De båda jubileerna firades i går med en lokal historielektion för mellanstadiebarnen i Horns skola. Med den svenska fanan i täten och fanfar av Eimer Lieberth på dragbasun tågade elever och lärare den korta vägen från skolan till kyrkan.
Där berättade hembygdsforskaren Gun-Britt Monell hur hon som nybörjare på skolan 1939 upplevde invigningen.
- Vi var finklädda och allt var oerhört spännande. Att få gå i en alldeles ny skola var något enastående.
Tidigare hade folkskolans undervisning varit förlagd till huset där nuvarande biblioteket ligger.
Från Linköping kom landshövding Karl Tiselius i sin stora svarta tjänstebil med registreringsskylten E1. Efter invigningen blev det filmvisning.
- Vi fick se en film av fotografen Gösta Rosander hur skolan byggdes.
En vecka senare, den 1 september 1939, grumlades delvis Gun-Britt Monells glädje över skolbygget.
- Det var första gången jag hörde uttrycket allmän mobilisering. Det var krig och alla pappor som kunde skulle inställa sig på olika platser. Bland annat vid ett bevakningstorn vid Brunebo utanför Horn.
Men det är en annan historia.
En annan historia är också tillkomsten av Horns kyrka, ett ämne som kyrkoherde Hans Merseburg kan som en utantillpsalm. Han berättade också om förutsättningarna inför kyrkbygget och att Horn i mitten av 1700-talet var väglöst land.
Frågan var hur allt material till kyrkan, stenar och virke, kom på plats.
- Jo, Hornborna var listiga. Byggmästaren var på plats tidigt efter att beslutet om bygget var fattat. Han gjorde en lista över allt som behövdes. Sen kom vintern med tjäle och snö. Då drogs allt med släde till byggplatsen och när våren kom 1754 fanns ett jätteupplag av byggmaterial.
Alla i bygden, de flesta bönder, var tvungna att hjälpa till med bygget. Och arbetet gick snabbt. På några vår- och sommarmånader var kyrkan klar att ta i bruk.
- Det var nödvändigt, annars hade lantbruket blivit lidande.
Den stora klockan från gamla kyrkan vid Ekeby udde togs med båt över sjön Åsunden, bars upp till kyrkan utan vilopaus och hängdes upp så att Hornborna kunde ringa till helgsmål.
- Det är samma klocka som fortfarande ringer.
Delar av kyrkan var inte färdig när den invigdes av biskop Ryzelius.
- Biskopen åkte gästgivarskjuts från Linköping till Rimforsa. Där hämtades han av Hornbor som tog honom med båt till Horn. Natten före invigningen tillbringade han i prästgården vid Ekeby där den gamla kyrkan låg.
Själva invigningen återges av Ridderstad i boken "Östergötlands Beskrivning":
"Invigningen försiggick med gudligt och bevekligt tal, andäktig sång och böner. Åtta kanoner på kyrkogården saluterade åtskilliga gånger. Instrumentalmusik utfördes i kyrkan. Efter avslutad gudstjänst undfägnades biskopen med flera med middag å Åby säteri av jägm. Ruschenfelt."
Så nog var det en märkvärdig dag.