Anna utanför det 1200 kvm stora huset i Horn som varit hennes hem i över 15 år.
Musiker, massör, zumbainstruktör, kaféägare, väktare och undersköterska är bara några av de många yrken Anna Landucci livnärt sig på genom åren.
Nu står hon redo att lämna sitt hus i Horn för att flytta till Gullringen där nästa äventyr väntar.
– Vi har bott här i Kinda i 20 år och känner oss redo för att testa något nytt.
Anna kommer ursprungligen från Västervik, men kände redan tidigt att hon ville fly småstadslivet för att följa sina drömmar.
Hon hamnade i Stockholm med förhoppningen att bli rockstjärna och gick några år på rockmusikerlinjen. Under tiden i Stockholm träffade hon också sin blivande make, Niklas.
Några år senare blev en släktgård utanför Horn tillgänglig för inflytt och paret lämnade storstadslivet för att återigen bege sig mot det småstadsliv Anna tidigare försökt fly.
– Vi hade nyligen fått vårt andra barn och tyckte att en uppväxt på landet kändes bättre än en uppväxt i storstan. Dessutom började jag längta hem till mina rötter och uppskattade lugnet och tryggheten här på ett nytt sätt.
Några år senare väntade de även sitt tredje barn. Då, höggravid och mitt i småbarnsåren, fick Anna syn på sitt nästa projekt.
– Jag minns att jag satt och bläddrade i tidningen och såg att kaféet i Horn hade gått i konkurs. Vips så hade jag, på inrådan av min mormor, ringt upp konkursförvaltaren och övertygat honom om att jag skulle bli nästa kvinna att driva det vidare.
– Mormor har alltid varit en förebild för mig och visat mig att ingenting är omöjligt. Mycket av mitt jävlar anamma har jag henne att tacka för.
Musiker, massör, zumbainstruktör, kaféägare, väktare och undersköterska är bara några av de många yrken Anna Landucci provat på genom åren.
I januari 2007 tog Anna över kaféet och knappt en månad senare kom sonen Ludwig till världen.
– Många tyckte nog att jag var helt galen som tog mig an ett sånt projekt med en nyfödd, men vi fick det att funka. Visst var det tufft, men jag är glad att jag tog chansen.
Med kaféet blossade åter drömmarna om musiken upp. Anna anordnade krogshower, musikkvällar och konserter på löpande band.
Samtidigt hade släktgården strax utanför Horn börjat bli för liten för den nu fem personer stora familjen, och flyttlasset gick till Horns kanske största hus, den 1 200 kvadratmeter stora Kvarnen.
– Jag kände på en gång att det var vårt hus. Jag med alla mina idéer och Niklas som är både händig och påhittig. För oss fanns det inget skrämmande med ett så stort hus, skrattar Anna.
Annas driv har fått henne att testa många olika yrken. "Jag är livrädd att jag en dag ska ligga på dödsbädden och ångra saker jag inte har gjort" säger hon.
Stora projekt och drömmar har aldrig skrämt Anna, men även om viljan alltid funnits har kroppen till slut sagt ifrån när det blivit för mycket.
– Jag har alltid kört på i 180, men till slut träffade även jag den där berömda väggen. Att sakta hitta tillbaka till sig själv har tagit lång tid, och jag har fortfarande en bit kvar, menar hon.
Nu, några år efter den värsta perioden jobbar Anna igen, men efter sina egna villkor.
– Jag har nog aldrig funkat på ett 7 till 16-jobb, så att kunna anpassa min tid och mitt arbete mer som jag själv vill är guld värt. Nu varvar jag arbete på ett boende i Vimmerby med egenföretagande med fokus på att inspirera andra människor. Sen försöker jag klämma in så mycket musik som möjligt däremellan såklart.
Inom kort går alltså flyttlasset till ett betydligt mindre hus i Gullringen. Men nya drömmar och idéer finns fortfarande kvar.
– Jag kommer aldrig sluta testa nya saker. Jag är livrädd att jag en dag ska ligga på dödsbädden och ångra saker jag inte har gjort.
Musiken har följt Anna hela livet. Det är något som får henne att må bra när livet ibland varit tufft.