Lotta Berglund jobbar som lärare.
– Jag älskar den här lägenheten, man kan bara gå omkring och njuta.
Det väl tilltagna avståndet mellan fönsterraderna på huset från 1890 vittnar om att lägenheterna har en stor rymd. En pampig trapp leder upp till Lotta och Magnus som bor på tredje våningen.
– Första gången vi kom in här kändes det som att man ramlade in, det är ganska snett och vint. Vi blev helt tagna av rymden i lägenheten och alla dekorationer.
Stukaturer och krön pryder de större rummens tak och dörrar.
Lotta kommer ursprungligen från Skarpan, strax söder om Linköping. 1996 flyttade hon och hennes man med sina barn till Grebo och 2003 till Åtvidaberg, till en gammal scoutgård. När barnen sedan flyttade ut ville de in till Linköping igen.
– Vi sålde våra möbler och flyttade från vårt stora hus till en liten lägenhet. Jag kände: "Gud så skönt att bo mindre och lite att städa". Men efter ett tag det blev så tråkigt, det var så litet. Ingen kom och hälsade på.
Så 2022 flyttade de till den 170 kvadratmeter stora lägenheten.
– Den dök bara upp och vi hade högst poäng, det är en hyresrätt. Vi fick bestämma oss direkt.
När de flyttade in var det starka färger på väggarna och de ville ha det ljust istället.
– Egentligen gillar jag färg och mönster, som Morris och Svenskt tenn, men nu ville vi ha det neutralt.
En stor hall förgrenar sig till vardagsrum, matrum samt en serveringsgång som leder in till tre sovrum och ett kök.
Lotta Berglund i sitt kök.
Lotta visar sin farmors finporslin som hon nu har som vardagsporslin. "Vi har använt det jättemycket och mönstret börjar blekna, undrar vad farmor skulle säga om det?".
"Min mamma tyckte jag hade fula gamla blommor på bordet, men jag kan inte slänga blommor som fortfarande lever. De är lite fula, men inte döda" skrattar Lotta.
– I köket har vi inte gjort så mycket. Den gamla spiskåpan är bevarad, vilket är kul. Vi sitter knappt här, bara till frukost.
Lotta gillar porslin, speciellt det som tillhört hennes farmor.
– Min farmors finporslin är nu vårt vardagsporslin. Varför ska det stå inlåst och inte användas?
Vardagsrummet är stort, ljust och vid ena väggen står en utsmyckad kakelugn.
– Den blir som en möbel. Vi kunde inte placera en soffa framför kakelugnen så vi fick köpa två fåtöljer istället.
"Det är ju verkligen kakelugnen som är grejen här inne, man får möblera allt runt den", säger Lotta Berglund.
"Jag har köpt de här ljusstakarna i Sälen. Jag var inne i en inredningsbutik och bara kände att jag var tvungen att köpa dem, de passar in men ändå inte," säger Lotta Berglund.
"Samlingen med svartvita fotografier började med Håkan Hellström och Greta Thunberg. Hela familjen är lite Håkan-nördar. Vi har planerat hela semestern efter konserten i Linköping i sommar."
En samling svartvita fotografier pryder ena väggen i vardagsrummet.
– Jag tycker om svartvita bilder. I vår gamla lägenhet fick vi bara plats med två, här kunde vi dra på lite mer.
Intill vardagsrummet ligger matrummet med ännu en stor kakelugnspjäs i ena hörnet.
Lotta Berglunds matrum. "Matsalsbordet är min favoritmöbel. Det är stort och vackert".
Ett par Staffordshirehundar, som Lotta Berglund ärvt av sin farmor, pryder den gröna kakelugnen. "De här hundarna stod hos min farmor. Jag är inte säker på att jag tycker de är snygga, jag skulle aldrig köpa sådana här nya. Jag har haft dem sedan 1996, men jag har plockat upp dem först nu. Jag tycker de passar här. Det måste varit affektionsvärdet som gjorde att jag tog dem."
En hundskulptur av designern Puppy Eero Aarnio. "Det är dyrt att åka hem från min dotter i Växjö. Där ligger massor av fina affärer. Mitt barnbarn brukar rida omkring på den här".
– Jag gillar den här kakelugnen också, den är lite mer grovt utsmyckad än den andra. Det blir lite olika gröna nyanser när solen lyser in. Man måste verkligen ta hänsyn till den i rummet. Det är mycket färg.
I ett vitrinskåp intill kakelugnen, står flera kulörta föremål. Här har Lotta sin samling av "PEZ" och "Muminmuggar".
– Först var jag inte så förtjust i muggarna, men sedan blev det en grej. "PEZ" har jag haft sedan jag var liten, sedan brukar barn och barnbarn köpa till mig.
"Jag är ingen som samlar på saker, men här är mina "muminmuggar" och "PEZ", skrattar Lotta Berglund.
En samling muminmuggar. "Jag har två hyllor med muggar. Jag fick två av en kollega för länge sedan. Jag var inte så förtjust och ställde undan dem, men både jag och min man började gillade dem. Nu har vi många olika".
En samling PEZ. "Många är från när jag var liten, sedan har jag fått av mina barn och barnbarn. De tycker det är roligt att köpa sådana till mig, men jag tycker att det räcker nu" säger Lotta.
Lotta beskriver att hon hade en nära relation till sin farmor och har många saker från henne i hemmet.
– Hon var min bästa vän, det var ett jättetrauma när hon gick bort. Det blev en saknad som jag ville ersätta med alla hennes saker.
Lotta beskriver att hon nu börjat tänka efter innan hon skaffar nya saker.
– Saker måste ha en betydelse, annars kan jag inte motivera varför jag ska ha dem eller skaffa dem. Man behöver ju egentligen inte så mycket. Det är ofta "villhöver", vilja äga och låtsas behöva.
Har du mycket saker nerpackade?
– Nej, jag har inget nerpackat.
Lotta tänker efter en stund och minns sedan en röd kundkorg som står längst in i hennes källarförråd.
– Där har jag en jättefin teservis, kom jag på nu. Jag måste ta fram den nu, det är hemskt att den ligger där nere.
Nu har Lotta Berglund rengjort och plockat fram sin teservis som var en bröllopspresent från hennes mans morfar. "Den har legat nerpackad i 30 år, jag har inte tyckt den passat in tidigare".