I Hästholmens bygdegård presenterar Thom Britten-Austin sin alldeles nya teori, bara dagar gammal: lasten gled omkring och blockerade kedjorna som manövrerar rodret. Båten blev ostyrbar.
– Det är verkligen en risk att komma till Hästholmen och säga "så här var det", säger Thom Britten-Austin. Men det är en risk för publiken också. Så många har sin egen bild.
Det är fullsatt i bygdegården, och publiken är engagerad redan från början. "Varför dök de på fel ställe?" "Vart tog kaptenen vägen?" Och så den stora frågan: varför sjönk Per Brahe? Båten som var så stabil och säkrare än de flesta?
Thom Brittens-Austins film utgår från John Bauer och hans familj som drunknade i katastrofen. Ingen överlevde, och vid sjöförhöret var det enkelt att skylla allt på kaptenen. Men "Ödesnatten på Vättern" ger en annan bild.
– Båten var helt klart överlastad, som den brukade vara, berättar Thom Britten-Austin. Den här novembernatten blev det oväder dessutom.
Och vid Hästholmen gör klipporna att vågorna kan komma lite hur som helst, och det måste styrman parera. Om tonvis med last förskjuts blir det svårt.
Efter filmen presenterar Thom Britten-Austins sin alldeles nya teori. Rodret manövreras med kedjor från ratten. Om lasten glider omkring kan kedjorna blockeras. Då går det inte att styra längre.
"Ödesnatten på Vättern" har blivit en prisbelönt publiksuccé och det blir bara fler fullsatta föreställningar. 19 november, ödesnatten, visas den på biografer runt hela Vättern och på Sjöhistoriska muséet.
– Lite oväntat, säger filmskaparen, att intresset varit SÅ stort. Man undrar ju varför ingen har filmat detta förut.