Ingegerd, Linnea och Lasse har varit Ödeshög och Hästholmen trogna. Deras minnen är grunden i utställningen om hamnstugan.
Lars-Göran Andersson, Ingegerd Ax och Linnea Gustafsson föddes i Hamnstugan i Hästholmen. Lasse och Ingegerd bor fortfarande i Hästholmen. Linnea en cykeltur bort.
Utställningen som just nu kan ses i Hamnstugan berättar minnen från dem, i dag i 80-årsåldern. Men kanske framför allt får man en bild av tiden när Hästholmen var en betydelsefull hamn med reguljär passagerartrafik och mycket lastning och lossning av gods som kom eller skulle vidare med järnvägen mot Vadstena, Ödeshög eller Mjölby.
Handkolorerat vykort troligen från 40- eller 50-tal. Familjen Anderssons lilla vita fyrvaktarbostad syns tydligt på sin bergknalle.
Utställningen kom till efter en stadsvandring i Hästholmen där fyrvaktarparet Anderssons barn deltog. Nu är utställningen ett slags inlägg i Hästholmsbornas kampanj för att rädda kvar stugan på kullen i hamnen.
Det var deras farfar Alfred med familj på nio barn som flyttade in i stugan år 1900. Han var stationskarl och hamnvakt och där ingick även att sköta fyren. 1936 tog yngste sonen Helge över jobbet att vakta fyren. Alla hans och hans hustru Lillys fyra barn föddes i den omoderna stugan utan vatten och el.
Fastrarna bodde på västgötasidan och kom med S/S Trafik och hälsade på under somrarna. Här tvättas mattor vid tvättbryggan alldeles nedanför Hamnstugan.
Dricksvatten hämtades i sjön. Där sköljdes även tvätt som bykats i det stora vedeldade bykkaret. Historierna är många och anekdotiska om hur fyren skulle tändas, mistluren skulle vevas och hur de andra dagliga sysslorna sköttes. Liksom barnens mer eller mindre livsfarliga lekar i hamnen.
– En gång fastnade jag med huvudet mellan kajen och en skuta när den rörde sig lite av vågorna. Jag skulle väl kika ner i vattnet, tänker jag, berättar Lasse som är äldst av syskonen.
Ingegerd Ax, Lars-Göran Andersson och Linnea Gustafsson i dörren till Hamnstugan i Hästholmen. Stugan hörde till hamnen och uppdraget att sköta fyren.
Man anar mellan raderna i utställningen och de idylliska bilderna att det var ett hårt liv. I ett avsnitt i berättas om en jul där den enda julklappen i farföräldrarnas stora familj var en påse äpplen, skänkt av en granne.
– Men man hjälptes åt, grannar emellan, säger Lasse Andersson.
Ingegerd Ax visar sin farbror Nils minnesbok från sin uppväxt i samma hus. Han har även målat tavlorna på väggen.
Det var mycket folk som rörde sig i hamnområdet. Hamnarbetare, skeppare, fiskare och järnvägens folk. I farmor och farfars familj var det inte så tätt mellan barnen och de fick hjälpa till med småbarnspassning och andra sysslor. Bönderna i närheten behövde ofta också extra händer.
Ingegerd serverade i tonåren på ångaren Trafik mellan Hjo och Hästholmen. Men hon hade problem med sjösjuka.
Handkolorerat vykort från Hästholmen, syskonens farbror Nils målning av stugan och ett foto från 50-talet där Lasse Andersson syns som den mittersta pojken. I bakgrunden S/S Trafik vid kajen i hamnen.
– När det blåste fick pappa rycka in och jobba i mitt ställe, säger hon.
Utställningen kan ses på plats torsdag kväll i samband med allsången, samt i helgen. Den kommer även att läggas ut på byalagets hemsida.
De tre syskonen Lars-Göran Andersson, Ingegerd Ax och Linnea Gustafsson samt deras lillebror Sven-Erik Andersson föddes alla i Hamnstugan. Här i samspråk med Camilla Linusson i byalaget.