Det skulle ge dubbla vinster.
– Dels gynnar det artbalansen i sjön, dels är det viktigt för besöksnäringen. Folk vallfärdade för att köpa varmrökt sik när det fanns rökerier och försäljningsställen runt hela sjön, säger han.
Jonny Ståhl bor i Heda och är ordförande för Vätterns fiskareförbund, yrkesfiskarnas organisation.
Sett till intresset och engagemanget för fisket uppfyller han med råge kravet på att vara yrkesfiskarnas främste talesman.
Betraktas Jonny Ståhls eget fiske i Vättern kan man bli lite mer fundersam eftersom han inte har någon licens för yrkesfiske i sjön, men det kanske mer är en akademisk invändning än något annat.
Han kräftfiskar nämligen i sjön på arrenderat vatten och driver det yrkesmässigt. Ännu mer fiskar han på arrenderat vatten i Sommen där han fångar gös, gädda och abborre som säljs i en butik i Ödeshög. Han driver den själv med hjälp av anställd personal.
Jonny Ståhl driver även hårt linjen att Vätternfisket behöver utvecklas. En möjlighet till påverkan är Vätternvårdsförbundet, där han deltar i arbetet på fiskesidan.
Jonny Ståhl har en kräftfiskebåt i båthuset i Hästholmen. Strax intill ligger fryshuset.
Där är det definitivt lugnare än i Fryshuset i Stockholm, inte bara för att det har ett helt annat ändamål (förvaring av fryst fisk), utan också för att det i den förening som arrenderar byggnaden inte längre finns någon enda medlem.
Den siste avled förra året. Hamnbolaget får hyran betald av dödsboet.
– Avsikten är att förnya medlemskap och styrelsen, uppger Jonny Ståhl som använder huset för förvaring av fångstredskap och betalar andrahandshyra.
Han är mån om att fryshuset får finnas kvar, det byggdes på 1960-talet när det fanns åtta yrkesfiskare i Hästholmen, och har ett stort frysrum.
– Kommer sikfisket igång igen behövs fryshuset.
Jonny Ståhl berättar att på 1950- och 60-talet fångades det 150–200 ton sik i Vättern, på 1990-talet mellan 80 och 100 ton och år 2015 var det strax över 7 ton. En dramatisk nedgång som inte till närmelsevis återspeglar sig i beståndets storlek.
Med laken har det varit en liknande men ännu värre utveckling, den fiskas idag bara för kräftbete.
– Vi har tappat kunskapen om hur laken tillreds och äts. Laken har fått utveckla sig fritt i Vättern. I förlängningen finns det en konkurrens om födan.
– Vi i fiskareförbundet tror att rödingen hotas av det stora beståndet av lake och sik. Siklöjan är redan idag väldigt hårt tillbakaträngd. Den nerbetas innan den kommer upp i matstorlek.
Fiskareförbundet vill att lakebeståndets storlek bedöms vetenskapligt i ett projekt och har sökt pengar för detta.
Ett hårt slag mot sikfisket var att siken inte kom med på den svenska listan över fiskar som ska undantas från EU:s försäljningsförbud när en viss dioxinhalt överskrids. Enligt Jonny Ståhl glömdes helt enkelt siken bort.
– Fastän siken i Vättern har lägre dioxinhalt än öring, lax och andra arter som får fiskas, får fisken inte säljas utan att varje beredningsparti kontrolleras vad avser dioxin. Glädjande nog har alla prover hitills visat sig klara EU:s gränsvärden. Därför kan den som letar hitta Vätternsik på de platser runt sjön där det går att köpa fisk.
Hjo är något av centrum för yrkesfisket i sjön. På östra sidan finns det bara en licensierad yrkesfiskare, Jimmy Gustafsson i Borghamn, som fiskar mer än kräftor.