Förr: Gästis till vänster, Hamnstugan i mitten och Västergården till höger.
Huset på berget var hamnbolagets tjänstebostad för hamnvakten. Ingegerd Axs farfar Alfred hade titeln stationskarl och hade flyttat dit år 1900. Alfred och hans Emma hade nio barn och Ingegerds pappa Helge var född i den lilla stugan 1910.
Huset inrymde ett rum och kök med vedspis och kakelugn, inget vatten och avlopp men utedass på gården.
– När hamnvaktssysslan drogs in och farfar slutade, flyttade min mamma och pappa in i stugan och där föddes vi, deras barn, berättar Ingegerd Ax. Pappa jobbade skift i hamnmagasinet och skötte fyren som bisyssla.
Här i huset bodde Ingegerd tills hon var sex år. Pappa jobbade i hamnen och skötte fyren tills den automatiserades i början av 1970-talet.
–Om pappa var sjuk så måste mamma tända och släcka fyren, morgon och kväll, alla dagar, året runt, i alla väder, fyren måste lysa.
Mamma Lilly brukade berätta om den svåra stormdagen i september 1969, när Vätterns vågor slog ända upp till fyren på Husbacken.
– Hon fick krypa mellan buskarna, säger Ingegerd, och pressa upp dörren till fyren. Hela byggnaden skakade.
Inga moderniteter i det gamla köket. Här finns varken vatten eller avlopp.
1947, när Ingegerd var sex år, flyttade familjen till Tegnegatan längre bort i Hästholmen, och hamnbolaget hyrde ut stugan.
– Pappa fortsatte att jobba i hamnmagasinet och att sköta fyren. Pappas bröder jobbade också i hamnen. Och min morfar var fiskare i Hästholmen.
1897 byggdes fyren, en sexkantig vit byggnad som är nio meter hög.
Förr var det full fart i hamnen där skutorna lastade och lossade ved, säd, gödning, sten från Gotland på väg till Borghamn, olja, jordbruksredskap, salt sill, sprit och djur som skulle till slakt. Både smalspårig och normalspårig järnväg gick ända ner till hamnen, och fram till 1958 var det både gods och resande som kom med tåget för att fortsätta med båt över Vättern.
–Sedan var det bara godstrafik, men det var liv och rörelse i hamnen i ytterligare några år, säger Ingegerds dotter Maud Konradsson.
Utsikten är fantastisk, över hamnen, Omberg och Vättern.
Hon minns hur hon följde med morfar upp i fyren på kvällarna för att tända.
–Först i början av 1970-talet automatiserades den, säger hon.
Nu finns det Hästholmenbor som oroar sig för vad som ska hända när hamnstugan säljs och förespråkar någons sorts kulturmärkning av huset. Det håller också Maud med om.
– Risken är stor att någon köper hamnstugan för tomtens skull, och river huset, säger hon. Det vore otroligt tråkigt. Huset är en del av helheten och det ligger så fint. Tänk vilket fantastiskt fik man skulle kunna göra där, till exempel.
Här bodde Ingegerd Ax som liten. Dottern Maud skulle gärna vilja köpa den gamla Hamnstugan. "Vilket läge för ett fik", säger hon.
Ingegerd Ax håller med.
– Hamnstugan hör ihop med fyren och magasinet, säger hon. Den är en del av hamnens historia.