Clownen Vicke för 30 år sen, och för 20 år sen.
–De ligger i blodet, säger Björn.
I Svanshals fanns morfar med sin remdrivna Rex-moped. Han tog den unge Björn runt i trakten och berättade sagor och sägner som har följt gossen genom livet.
Björn är född på Lindö utanför Norrköping och växte upp i stadens hamnkvarter (en IFK-nål i mössan visar att den tiden trots allt har satt en del spår). Det var skolans roliga timme i första klass som blev avgörande för yrkesvalet. Han minns än i dag hur han deklamerade "tänk om alla jordens stenar var en jättesten", och hur han insåg att det här ville han göra mer av. Men mamma sa: då måste du gå gymnasiet. Och så blev det inte. 8-årig folkskola ledde till jobb som laboratoriebud på Holmens bruk och så småningom avancemang till laborant.
Men han var fortfarande helt klar över vad han egentligen ville. Det fanns flera folkhögskolor som hade teaterkurser på programmet, och Björn Hanell gick på såväl Lunnevad som Valla och Marieborg.
– Jag hade tänkt bli en stoooor skådespelare, säger han, men så kom jag till Linköpings dockteater och det var jätteroligt. Jätteroligt. Vi åkte till Polen och gav föreställningar. Jag gjorde pantomimteater med två clowndockor och ett positiv.
Och så kom han hem och startade Vikingteatern i Valhall i Vikingstad, men svenska barn ville inte bara ha pantomim och dockteater.
– Så då hoppade jag själv fram och var clown, clownen Vicke. Han har gjort tusentals föreställningar vid det här laget. Och han är på gång igen. Jag skriver en ny urpremiär. "Ah, det rer sig" heter den (uttalas förstås "ah, det oer sig", på östgötska).
1978 bosatte sig Vicke, förlåt, Björn Hanell, i Hästholmen. Tillsammans med dåvarande hustrun Yvonne och kollegan Göran Hörlin skaffade han sig en replokal nere i hamnen.
– Folk började komma dit och hade kaffe och mackor med sig, och vi ordnade stolar och bord till dem. Rätt som det var hade vi startat Musik- och teatercaféet. Vi gjorde 70 föreställningar per säsong där.
Den första föreställningen, "Drottning Ommas salar", skrev han där i hamnen, och den byggde helt på morfars berättelser om vad som hände inne i berget. Sedan kom Bland tomtar och troll.
– Allt jag skriver hamnar i den här delen av världen, säger Björn, och det har alltid sagans form. Jag skiter i det intellektuella, det är mycket viktigare att ta fram fantasin.
– Jag skiter i det intellektuella, det är mycket viktigare att ta fram fantasin, säger Björn Hanell.
Och ju längre han har bott i Hästholmen, desto mer har han fördjupat sig i traktens historia och berättelser. Han känner varje stig på Omberg numera, säger han, och det är platserna på berget som förmedlar sagorna.
– Det är inte jag som hittar på dem. De finns där.
Han förmedlar gärna historierna om berget och trakten vidare i olika sammanhang, föredragshållandet är en viktig syssla numera. Hans berättelser var en inspirationskälla för skaparna av Ombergs julsaga, Ola Persson och Charlotta Bendz. I Hästholmens egen julkalender var Björn en av huvudpersonerna. Drottning Omma var en annan.,
– Heidenstams bild av henne i "Skogen susar" stämmer med min, säger Björn Hanell. Jag ser henne precis som i hans beskrivningar.
– Drottning Omma är ingen dimma, som en del säger. Hon är som Fantomen, när hon blir gammal tar en yngre vid. Och när hon till sist blev dödad av misstag så försvann hon inte. Hon tog en uvs gestalt och myten om henne blev ännu starkare. Det är en fantastisk berättelse.