I just det här fallet handlar det om Väg- och transportforskningsinstitutets (VTI) helt nya fotgängarsimulator. Så jag skulle i princip kunna slänga mig framför bilen. Simulatorn är uppbyggd med hjälp av virtual reality-teknik, samma som i dataspelsvärlden. VTI har redan en avancerad simulator för bilkörning. Men fotgängarens perspektiv har blivit allt viktigare.
– Samhällstrenden är att vi ska gå och cykla mer, både för klimatets skull och av hälsoskäl. Det leder till ännu fler oskyddade trafikanter på gatorna, säger Jonas Jansson, chef för VTI:s forskningsavdelning Trafik och trafikant.
Man kan ju tro att Sverige är en förebild här. Inom vissa områden finns dock en del att önska.
– Till exempel gäller det gång- och cykeltrafik som vi länge har klumpat ihop. Det kan man nog se som ett misstag. Här finns risk för både irritation och olyckor. Till exempel har Köpenhamn kommit mycket längre. Men nu finns en förståelse för det här på regeringsnivå, säger Tomas Svensson, generaldirektör.
Trafikforskning handlar i dag mycket om psykologi, olika beteenden och uppfattningsförmåga. Det är svårt att testa hur olika trafikanter fungerar tillsammans, eller att pröva nya trafiklösningar.
– Fördelen med att göra testen i simulator och inte i verkligheten är att man kan återskapa exakt samma förutsättningar flera gånger men med olika försökspersoner, säger forskningsingenjören Björn Blissing.
Exempel på en sådan situation kan vara när en fotgängare ska gå över gatan i samband med att en självkörande bil passerar – och det är oklart för fotgängaren om bilen kommer att stanna. I utrustningen finns inbyggd eye-tracking, som mäter ögonrörelser. Då går det att studera åt vilket håll som fotgängaren riktar sin uppmärksamhet i trafikmiljön.
Fotgängarsimulatorn kommer att användas i olika forskningsprojekt i Sverige och övriga EU. I ett större EU-projekt, Brave, undersöker man hur ett självkörande fordon ska signalera för att visa att det tänker stanna och släppa fram en fotgängare.
– I fordonet kan det ju sitta en annan människa, och läsa tidningen. Då gäller det att maskinen både kan se och kommunicera med sina medtrafikanter. Vi behöver veta mer om relationen mellan självkörande fordon och människor, säger Jonas Jansson.
Planen är att bygga ihop fotgängarsimulatorn med VTI:s cykelsimulator och simulatorer för bil, buss och lastbil. Det kommer då att vara möjligt att gå, cykla och köra i samma miljö och på så sätt studera interaktionen mellan fordon och oskyddade trafikanter.
När jag tar på mig VR-glasögonen kommer jag in i en gatumiljö som är hämtad från Göteborgs innerstad. Det är verklighetstroget, så pass att jag genast brakar in i den gröna väggduken. Och det är lätt att känna stundens allvar när bilen kör rakt emot mig.
Jag går fram och tillbaka över gatan några gånger. Sista gången bestämmer jag mig för att springa framför bilen, som jag dumt nog har gjort många gånger i verkliga livet. Men det är en snäll simulator. Bilen stannar och markerar närkontakten.
– Du skötte dig ändå bra, säger forskningsingenjören Andreas Jansson. Han berättar också att han lade in olika förartyper. En sådan där typ som inte söker ögonkontakt, till exempel. Forskningen kanske kan tydliggöra många av våra beteenden i trafiken, och hur miljöerna ska utformas för att minska både personskador och onödig irritation.
