– Det är en enorm och rolig resa. Jag är faktiskt lite stolt, säger Magnus Lidén i en exklusiv intervju med Corren.
– Jag växte upp i en tvåa i Ryd (Linköping). Mamma slet för att vi skulle ha mat för dagen och jag fick ärva min brors kläder.
Som ung drömde han om att lyfta sig själv ur en miljö där jämnåriga kamrater ibland hamnade snett.
– För flera av mina kompisar gick det åt helvete. Räddningen för mig blev idrotten.
Tävlingsinstinkten, som inledningsvis fick utlopp i basketsporten, tog senare plats i en längtan att etablera sig som fastighetsägare i Linköpings centrala delar.
Men vägen dit tog en extrasväng via förvärv av bostadsbestånd på mindre orter i Östergötland.
I Kinda, Åtvidaberg, Bestorp, Borenberg och Finspång. Totalt cirka 800 lägenheter.
För Kindaborna blev han ett namn när han köpte Danbomsgården i Kisa våren 2009. Då hette han fortfarande Magnus Ericsson.
I snabb följd blev han även ägare till bland annat kvarteret Hästen och fastigheten Åkerdala i Kisa samt ett 60-tal lägenheter i Horn som tidigare ägts av Stiftelsen Kindahus.
Nu har han nära nog sålt allt. Både i Kinda och resten av bestånden i övriga Östergötland.
– För ett år sedan fick jag erbjudande från ett företag att köpa några av de mest exklusiva fastigheterna i Linköpings city.
Husen ligger i två kvarter kring Trädgårdstorget, Storgatan och Nya Tanneforsgatan.
– Företaget var så ödmjukt att jag kunde tillträda först efter att jag hade sålt mina fastigheter.
En synnerligen enkel lösning jämfört med tidigare försök att köpa centralt belägna byggnader i stiftstadens inre kärna.
– Höjdare blev erbjudna, men inte jag. Jag gick runt i stan och tittade i sopkärl för att se om jag kunde hitta namn på folk som ägde husen och för att fråga om de ville sälja.
– I dag är det tvärtom. Nu är det jag som får frågan om jag vill köpa.
I skiftet från ägande på landsbygd till innerstad ser han flera fördelar.
– Jag växlar från tio anställda vaktmästare till en. I stan finns varken snö eller gräs.
Hittills har Magnus Lidén sålt hus för cirka 300 miljoner för att drömmen som fastighetsägare i Linköping ska gå i uppfyllelse.
– Jag har använt kapitalet för köp och då för betydligt mer pengar, säger han utan att gå närmare in på några summor.
I min värld är det som att spela Monopol fast du gör det på verklighetens bostadsmarknad. Är det hus eller pengar som är din stora drivkraft?
Magnus Lidén skrattar, men säger också snabbt och tveklöst:
– Hus. När jag köpte min första fastighet i Finspång åkte jag dit varje dag. Jag var så stolt att jag ville krama huset.
– Det har inte samma känsla i dag, men jag letar efter den.
Du är kapitalist, stor fastighetsägare och samtidigt aktiv socialdemokrat i Kinda. Hur tänker du kring det?
– Visst är jag kapitalist, men för mig är det ingen konflikt. Min grundfilosofi är den samma som tidigare när det till exempel gäller vård, omsorg och skola. Där ska ingen kunna köpa sig rättigheter.
De många miljonaffärerna har ändå haft en baksida. Skvallret, snacket och rykten om än det ena, än det andra. Inte minst när han inledde sin försäljning i exempelvis Kinda. Hade Magnus Lidén kommit på obestånd? Ville banker ha tillbaka sina utlånade pengar?
– Värst är ändå avundsjukan. Folk tror att man är nåt när man egentligen inte är det.
Den intensive Magnus Lidén går ner på lågvarv för ett par sekunder innan han är tillbaka i sitt normala tempo.
Nu för att berätta om planerna kring sina nyinköpta dyrgripar.
– Jag har beställt fotografier från Linköpings kommun och Östergötlands museum på husen.
Tanken är att trycka bilderna på glas och sätta dem på fasaderna tillsammans med texter som berättar historien om byggnaderna.
Men också för att visa på miljöer och omgivningar från en tid innan husen byggdes för att ersätta betydligt enklare boningar.
Frågan är om Magnus Lidén sitter nöjd nu efter alla husaffärer. Inte riktigt.
– Målet är att köpa ytterligare ett kvarter innan året är slut.