Vi väljer den fyra kilometer långa turen som tar oss med på en kulturhistorisk resa genom de gamla gruvfälten. Turen tar cirka en timme, men alla tavlor med berättelser gör att man bör ta ytterligare en timme på sig.
Gruvstugan med museum och vandringsled har funnits i 20 år och är en enda mans verk, Jan-Eric Karlström från Linköping.
Han försökte få till en intressegrupp, men lyckades inte och har under alla åren näst intill jobbat heltid, ibland mer.
– Men nu börjar krafterna tryta, säger 87-åringen, som numera får hjälp av NBV och Hällestads hembygdsförening.
– Vi försöker få Holmen Skog AB, som äger och förvaltar Gruvstugan, att ta fram en skötselplan, säger Jan-Eric.
Men även med ett eventuellt bidrag från Holmen måste de ideella krafterna finnas kvar. Kanske kan det nu bli en intressegrupp och inte bara en mans verk.
2019 var ett stort år för Gruvstugan, då gruvhanteringen blev cirka 100 år äldre än vad man tidigare känt till.
– Vi har med säkerhet kunnat säga att Bagghyttan var i drift 1377. Från den tiden finns det ett köpekontrakt som visar att Bo Jonsson Grip köpte gruvan.
Men en 14c-datering, också känt som Kol-14-metoden, gjorde gruvan 100 år äldre.
"Man kan med största sannolikhet säga att hyttan har existerat cirka 1285–1390 och sannolikt kommer kolet från en mycket aktiv del av hyttan”, skriver arkeolog Erika Räf, som lett arbetet.
– Från 1630 och århundradet ut var den bästa tiden, sedan började malmen tryta i gruvorna. 1820 upphörde gruvdriften helt, säger Jan-Eric Karlström.
Vandringen utgår från Gruvstugan. Kring Hällestad Storgruva växte på 1600-talet upp en gruvby som omfattade ett 50-tal byggnader.
Storgruvan var i drift till 1702. Den är 100 meter djup och minst 200 meter lång.
Vi följer en väl upptrampad stig genom skogen. Förr fanns här sju till åtta torp och varenda odlingsbar jordfläck var brukad som åker eller slåtteräng. Nu har skogen tagit tillbaka allt.
Vandringsleden passerar Åsebro gruvor som nu är vattenfyllda schakt. Vi läser att gruvdykare utforskat de 40 meter djupa och 200 meter långa gångarna.
Men vandringen handlar inte bara om kultur utan också naturupplevelser. Vi ser en hackspett titta ut ur sitt bo i en trädstam. Vi hittar solvända och trolldruva. Den senare så sällsynt att fynd ska rapporteras.
Vi klarar oss undan de vargar som för 200 år sedan var ett gissel i trakten och nu är tillbaka. Bara hunden India reagerar vid ett tillfälle, men kanske var det de vildsvin vi såg spår av som störde henne.
Inte heller ser vi några av de skogsväsen som var sanning för bara några hundra år sedan vättar, tomtar och troll, som ingrep i vardagens händelser liksom Gruvgubben och Skogsrået.
Mestadels går vi i skogsterräng, men kommer på slutet ut på vägen mellan Hällestad och Vreta Kloster, den gamla Häradsvägen som har funnits med samma sträckning sedan 1700-talet.
Tillbaka vid Gruvstugan tittar vi in i museet. Där har Jan-Eric Karlström gjort modeller av många av de maskiner som användes och skrivit mängder med böcker.
Han hoppas att snart vara så pigg att han kan skriva en ny bok, då om 14c-dateringen och att gruvområdet har anor ända tillbaka till 1200-talet.
– Jag är alltid noga med att framhäva att berättandet från så avlägsna tider balanserar på den smala eggen mellan sant och sannolikt. Den här undersökningen styrker sannolikheten i mitt berättande och öppnar dörren för nya historier.