Församlingarna Hägerstad, Kättilstad, Oppeby och Tjärstad i norra kommundelen gick i graven 31 december 2009.
– Det var för få besökare och det fanns heller inget att besluta om, säger Sigvard Olsson, kyrkopolitiskt aktiv både på lokal och regional nivå sedan många år.
Ur askan steg i stället Rimforsa församling som en gemensam enhet. För Svenska kyrkan i såväl Rimforsa tätort som den omgivande landsbygden.
– Det har gått väldigt bra och vi har sparat mycket pengar eftersom det inte blir så många sammanträden numera.
Centralisering
Samtidigt försvann den nära relationen mellan församlingsbor och den lokala kyrkan när makten och härligheten centraliserades till tjänsterummen i Rimforsa församlingsgård. Från tidigare fyra kyrkoråd till ett gemensamt.
Vad tycker medlemmar i exempelvis Hägerstad och Oppeby om det?
– Baksidan är att engagemanget minskar. Även om vi har folk på förtroendeuppdrag från i stort sett alla områden.
Inget förfall
Skötsel och underhåll av den gamla sockenkyrkan brukar ligga människor varmt om hjärtat.
Frågan är om kyrkorna riskerar att förfalla när intresse, deltagande och ansvarskänsla svalnar.
Ingen fara på taket, enligt Sigvard Olsson.
– Kyrkorna vilar på den kyrkoantikvariska ersättningen för vård och underhåll av kyrkliga kulturminnen.
Rimforsa församling varit på tårna för att ta del av de statliga pengarna.
– Vi har renoverat alla kyrkor utom Tjärstad.
De historiska byggnaderna är därmed säkrade för den närmaste framtiden.
Kinda för litet
Frågan är hur Rimforsa församling med sina just nu 2 840 medlemmar ska överleva ekonomiskt och administrativt när trenden är att människor dör ur och aktivt lämnar Svenska kyrkan.
Ett samgående med Kinda pastorat (församlingarna Horn, Hycklinge, Kisa, Tidersrum och Västra Eneby)?
Det räcker inte, säger Sigvard Olsson.
– Allt talar för att det krävs ett samgående med Nykil, Slaka, Vist, Vårdnäs och Lambohov.
Hur snart?
– Det behöver vara klart 2018.