Vi träffade Emma Thomasdotter Frisberg när det bara hade gått ett drygt dygn efter storbranden i Ringarum. Då var hon hemma hos föräldrarna i Åby.
Steg för steg har Emma och hennes döttrars liv börjat återgå till en slags vardag igen. Efter att ha förlorat nästan allt de ägde i branden.
Vi träffas den här gången i hennes nya bostad i Gusum som hon hittade via en annons. Det har gått drygt tre veckor sedan natten det brann.
– Det har varit hektiskt och jag har nog inte riktigt hunnit landa i vad som har hänt. Varje vaken minut har inneburit att lösa problem, hela tiden. Jag menar liksom, skaffa ny legitimation, bankkort och nycklar. Det är nog mer än vad man tänker. Sen ska jag försöka jobba och få hela den biten att gå ihop.
Hur har det varit att bearbeta det som har hänt?
– Det kommer ibland, att jag tänker på det. Det var faktiskt väldigt nära att det kunde gått sämre för oss, då blir jag känslosam.
Emma vaknade med sina barn när hennes lägenhet stod i lågor. Efter en dramatisk kväll lyckades de ta sig ut helskinnade från lägenheten, men deras ägodelar gick inte att rädda.
– Direkt när det brann gick jag liksom in i en annan version av mig själv, en som löste problem. Den versionen har jag varit kvar i även efter branden. Men jag tror känslorna kommer mer sen när jag kommer kunna slappna av.
Emma känner att hon fått ett stort stöd, och har tagit mycket hjälp från familj och vänner efter det som hände.
– Även folk som jag inte känner i Ringarum har hört av sig. Samtidigt har det lett till lite av en social ångest, jag känner att det ofta finns en elefant i rummet. Alla vet vad som har hänt, men de vet inte riktigt om de vågar fråga om det, det är jobbigt. Men jag känner hellre att jag pratar om det. Undrar man något är det bättre att fråga mig.
"Alla vet vad som har hänt, men de vet inte riktigt om de vågar fråga om det, det är jobbigt. Men jag känner hellre att jag pratar om det. Undrar man något är det bättre att fråga mig", säger Emma Thomasdotter Frisberg efter branden i Ringarum.
Hur har det varit att ta sig tillbaka till vardagen?
– I början gick det inte att jobba. Kroppen var helt förstörd, jag kunde inte sova.
Emma jobbar som lastbilschaufför.
– Men nu är jag igång och det går bättre. Sen är jag kanske inte på den nivån som jag var förut, jag har inte samma tempo. Men jag sover fortfarande oroligt. Förut kunde jag till och med vakna och inte förstå var jag var någonstans eller undrade var hunden är.
"Det har varit hektiskt och jag har nog inte riktigt hunnit landa i vad som har hänt. Varje vaken minut har inneburit att lösa problem, hela tiden. Jag menar liksom, skaffa ny legitimation, bankkort och nycklar. Det är nog mer än vad man tänker", säger Emma Thomasdotter Frisberg.
Har det att göra med att branden startade under natten?
– Det är mycket möjligt, jag vill veta var jag är och var alla andra är, för att ha koll på läget.
Emma berättar om att hon sakta börjat få fler saker på plats. Hon fick nycklarna till den nya lägenheten för en och halv vecka sedan, men många saker ska fixas och hon har inte kunnat sova där eftersom sängar inte är på plats ännu.
– Det känns som att det är ett boende, men inte ett hem. Inget har jag köpt för att jag velat utan för att jag måste, jag tror det kommer ta lång tid innan jag känner att det är mitt. Det är mitt, men känns inte som det, det är en olustig känsla. Jag vill hellre köpa saker för att jag vill, inte för att jag måste.
Hon säger att det fortfarande är svårt att tänka längre än en dag framåt för tillfället.
– I början var det väldigt jobbigt att man inte hade en aning om vad som skulle hända, nu har jag ändå ett boende framåt. Men jag tar lite dag för dag just nu, sen försöker man tänka vad som ska hända i veckan. Men absolut inte mer än så.
Vad är viktigast att hitta tillbaka till?
– Den första prioriteten är att barnen ska känna att det är tryggt och att de har allt de behöver.
Så ser det ut på platsen efter storbranden i Ringarum.