Tanken har funnits där ett tag. Dokumentet där Amra Hasanov hon drabbats av har kontinuerligt fyllts på. I dag tyckte hon att den blivit tillräckligt full och la ut den på sin blogg under rubriken "Worst of – ett samlingsverk av rasistiska uttalanden.
– Jag tror inte att många som inte är utsatta känner till det här. Man ser det inte, säger hon.
Listan har 35 exempel på uttalanden hon mötts av, och hon bemöter vartenda ett. Alltifrån "Alltså ni juggar är så jävla sköna" till "Jävla blattehora". När hon länkade upp listan på twitter skrev hon att det kändes som att hon "avslöjat något hemligt och snuskigt".
– Om man tar upp nya perspektiv ses de ofta som sidospår från de stora och viktiga frågorna, och därför kan jag känna när jag skriver sånt här och får mycket respons att jag har avslöjat något nytt. Fast det finns överallt. Just att man skriver ner det gör att det hamnar i ett nytt ljus på nåt sätt.
Listan innehåller en blandning av ren öppen rasism och mer subtila uttalanden. Vilket känns mest?
– Jag tycker att det är väldigt enkelt att värja sig mot den direkta rasismen. Om nån skriker ”jävla invandrarhora” på stan så är det på nåt vis lättare att avfärda som idioti och gå vidare. Den subtila rasismen där man konstant ifrågasätter min kultur, min religion och var jag kommer ifrån, och det händer ju också med dem jag har nära relationer till, det är svårare att bli arg och förklara för det tar så mycket energi. Och jag tror att det är den subtila rasismen som gör att man inte får jobb sen och lägenhet och på andra sätt lider.
Vad är allra mest galet på listan?
– Jag tänker nog att de mest galna är de jag har fått från lärare. Lärare ska vara orasistiska och inte säga sånt till sina elever. Det tror jag påverkar barn och ungdomar mest. Det är en sak att bli retad på skolgården, men att också få det bekräftat från vuxenvärlden är förödande. Utbildningen är en sån institution och då lär man sig tidigt att det inte finns någonstans att hämta hjälp.
– Det har aldrig hänt att vita svenskar har sagt ifrån heller. Folk har tittat bort och börjat skruva på sig och låtsats som att det inte har hänt.
Vi får så klart en del reaktioner på denna satsning. Bland annat från människor som tycker att det är överkänsligt och gnälligt att klaga. Hur ser du på det?
– Det svaret får man som feminist också, att man är överkänslig. Men det finns ju grader i helvetet och allt hänger ihop med strukturer och normer i samhället. Jag tror att det är viktigt att förstå, att det är inte en kommentar om ”varför äter inte du griskött” som har gjort att man känner sig rasistiskt behandlad utan det är ju det hela tillsammans som bidrar till en rasistisk struktur i samhället. Det är också väldigt lätt från en priviligierad position att bedöma vad som är en överreaktion och inte. Eftersom det inte påverkar en själv är det lätt att säga ”det här var ju ingenting”.
Nu vill vi att du berättar. Vi vill ha många berättelser. Berättelser från vardagen.
Upplever du att du får konstiga kommentarer eller behandlas annorlunda för att du ser ut eller heter på ett visst sätt? Hur känns det? Hör av dig till oss och berätta! Anonyma berättelser är också välkomna.
Du kan skriva in dina berättelser direkt på corren.se. Du kan också twittra, med hashtaggen #detkänns. Det går så klart också bra att höra av sig på mejl, till erik.wallsten@corren.se eller johan.sievers@corren.se.
Ju fler berättelser, desto starkare.
>