När morgonen kommer till den lilla byn Pollonia på Milos nordspets är allt som vanligt. Fiskebåtarna har lagt till vid kajen med nattens fångst, till kvällen ska de skimrande fiskarna ligga på turisternas tallrikar. Bageriet har öppnat och de första kunderna köar för att köpa färskt bröd. Några morgonpigga barnfamiljer har redan fått på sig badkläderna och går förväntansfullt mot stranden.
Om man håller sig borta från storstäderna kan man semestra i Grekland utan att märka något av krisen. Båtar, hotell och restauranger fungerar som vanligt och som lyckligt lottad utlänning kan man betala med kort nästan överallt.
På öar som Milos är nästan alla ekonomiskt beroende av turismen, och man är mycket mån om att landets kris inte ska gå ut över gästerna. Men man behöver bara prata en liten stund med grekerna för att förstå hur bekymrade de är.
– Här på Milos har vi en stor andel grekiska turister, men de ringer återbud nu och ställer in sina semestrar. De har inte några pengar utan tvingas stanna hemma, det är ett stort bakslag för oss, säger servitören på en av tavernorna i hamnen.
Det gör att utländska turister just nu är viktigare än någonsin, och att han har tid att prata en stund vid bordet.
– Vi vanliga greker vill leva i ett välfungerande land, som ni i Sverige. Men problemet är att vi inte kan lita på våra politiker.
Greklands grundproblem är den utbredda korruptionen, menar han, och det är åsikt som delas av många analytiker i Europa. Grekland är enligt Transparancy International EU:s mest korrumperade land. Politiker och höga tjänstemän blir gång på gång påkomna med fingrarna i syltburken, och greker som vill ha bra sjukvård måste ha med sig en summa pengar i ett kuvert till doktorn.
Det gör att skattemoralen bland vanliga människor är låg, varför ska vi betala skatt när pengarna till stor del hamnar fickorna på redan rika? Småföretagare tyngs av en korrumperad byråkrati och nästan alla fifflar med skatten.
Det är i det ekonomiska klimatet som grekerna har försökt bygga upp en västeuropeisk välfärdsstat med hjälp av gigantiska utlandslån. Och nu har alltihop kollapsat.
– Du är lycklig du som kan använda ditt kreditkort, suckar kvinnan på den lilla biluthyrningsfirman.
Som alla greker kan hon just nu bara ta ut en mycket begränsad summa pengar, och hur hon ska få firman och privatekonomi att fungera i sommar har hon ingen aning om.
– Jag bor utanför Thessaloniki och där är det ganska kaotiskt nu. Jag åker inte hem i sommar, jag orkar inte med det. Nu stannar jag här och hoppas på det bästa.
Efter fem år av åtstramningspaket, sänkta löner, ökande arbetslöshet och politisk oro verkar många greker ledsna och uppgivna. Många är arbetslösa och lever på sina anhöriga och diverse svartjobb. Andra är anställda men kan inte försörja sina familjer på lönen. Lågutbildade, som servitörer och chaufförer, tjänar omkring 1 000 euro i månaden.
En del reagerar med ilska, de känner sig förorättade och stukade av långivarnas tuffa krav på deras land. Inne på lokalbefolkningens taverna dricker gubbarna kaffe och diskuterar högljutt. Teven är ständigt på, man får intrycket av att Aten är en enda stor kokande demonstration.
Utanför vandrar turisterna obekymrat mot stranden. Det är omöjligt att förutse vad som kommer att hända i Grekland i sommar, men troligen kommer turismen inte att påverkas nämnvärt. Om man följer med i nyhetsflödet, undviker de stora städerna och för säkerhets skull tar med sig en stor del av reskassan i kontanter så är man väl garderad. Och grekerna behöver oss och våra semesterpengar mer än någonsin.