- Nästa gång jag ger mig ut på en långtur så kommer jag ta med mig massor av mobiltelefoner, säger Amanda Orränger, 13 år.
Hon och Tanja Carlson, 19 år red ut från Viggebyholms stall i Grebo kvart över tre på onsdagen.
- Vi skulle ut och rida och tänkte att vi skulle försöka hitta vägen som leder till Bjärka-Säby. Vi lämnade grusvägen och red på en stig för att hitta den andra vägen. Men vi vände efter ett tag innan det blev mörkt. Det var då vi red fel. Vi trodde vi var på rätt väg men det var vi inte, vi var vilse, säger Tanja Carlson.
Vid halv femtiden ringde de hem från Amandas mobiltelefon och berättade att de var vilse.
- Vid femtiden åkte vi ut för att leta, då var det gyttjigt, blött och becksvart, säger Ann-Kristin Orränger, mamma till Amanda.
Klockan sex ringde de polisen.
- Vi hörde sirenerna och bilarna men de hörde inte oss, säger Amanda och fortsätter:
- Vi skrek högt och busvisslade men vi stod tydligen i någon svacka och de högre upp.
- I början gick vi omkring och försökte hitta en väg men polisen ringde och sa att vi skulle stå stilla, säger Tanja.
Så Tanja och Amanda och hästarna Cornelia och Bella stannade på samma ställe i ungefär sju timmar.
- Hästarna var trötta och hungriga. Vi frös och försökte stå och hoppa för att hålla värmen, säger Tanja.
- Jag var hungrig i början men det gick över sen, säger Amanda.
Flickornas föräldrar deltog i sökandet och polisen hade flera hundpatruller igång för att finna flickorna.
- Jag var vid gott mod. Allting fungerade som det skulle men det var vid ett-tiden då telefonen slutade fungera. Då kom tankarna ..., säger Ann-Kristin Orr- änger.
Men fem över halv två på natten lyckades en hundförare spåra upp flickorna.
- Vi skrek när vi såg ficklampan. Vi blev så glada, säger Tanja.
Corren träffar Amanda och Tanja i Grebo dagen efter. De är trötta men glada.
- Tiden gick rätt fort ute i skogen det regnade i bland men vi var aldrig oroliga, säger Tanja Carlson.