Ullas lilla viltfärgade lamm är blygt och följer tätt intill hennes sida. Längre bort skuttar Ullis mera kaxiga lammungar ihop med några andra ulltottar.
En skock lammungar har lekt sig trötta och sover vid en sten. Under en av alla mäktiga ekar i hagen står fadern Valdemar stolt och tuggar på färskt gräs.
Det är vår och på Vässentorp innebär det lamningstid. På gården har Ove Andersson och Ia Johansson 20 tackor.
-- Alla, utom en har fått lamm hittills, säger Ia Johansson och lyfter försiktigt upp ett av de mera nyfikna lammen.
Den vita pälsen är len och blank. Lammet finner sig en stund, men vill snart ner till sin mamma igen.
Här finns helvita lamm, svart-vita, vita med bruna ben och en svart-vit liten rackare som med sina svarta prickar om ögonen ser ut som en av Björnbusarna i Ankeborg. Fast gulligare.
Det är svårt att slita blicken från flocken i ekhagen, där det ena lammet är sötare än det andra.