Efter att ha kontaktats av oss ber Willy Dahlkvist om betänketid. Men till slut bestämmer han sig för att berätta. Allting är fortfarande så färskt. Willy och hans fru bodde i det hus i Grebo som totalförstördes av en brand för några veckor sedan. Själv var Willy inte hemma när det började brinna, han var på golfbanan. Men hans fru var i huset.
– Hon bara sprang ut när det smällde.
Frun och flera grannar har berättat om en stor explosion i samband med att branden bröt ut. Vad exakt det var som smällde är ännu inte fastlagt, men Willy har en hypotes. På den sidan av huset där det verkar ha börjat brinna fanns ett värmeaggregat.
– Jag känner en del vvs:are och de säger att om det blir varmt och det finns en litet gasläcka så kan det antändas och bli en stor explosion. Jag säger inte att det är det som är orsaken, men jag hoppas att de kan komma fram till vad det är.
Vad det än var som startade branden så har nu livet vänts upp och ner för de båda makarna. Tavlor, dagböcker, den nya bilen. Allting som fanns i huset är borta. Förutom den materiella förlusten handlar det också mycket om själva känslan av att förlora något som legat en så nära, resonerar Willy.
– Vår dotter sa det en gång: "Det där huset får ni aldrig sälja för det är mina barndomsminnen".
Precis efter branden upplevdes Willy av många som väldigt lugn, berättar han. Men när några dagar gått började tyngden lägga sig över honom. Nya problem och bekymmer uppstår ständigt.
– Det kan vara smågrejer som att klippa naglarna. Sen så inser man: nej, vi har ju ingen nagelsax. För varje timme som går kommer man på något nytt som man tänker att man har, men som är borta, säger Willy.
De senaste dagarna har det blivit många telefonsamtal. Det är mycket praktiskt att ta itu med, från bredband och telefon till försäkringar.
– Till råga på allt verkar det som att vi inte hade nån hemförsäkring. Själva villan är försäkrad. Men inte lösöret. Jag tror inte att vi kommer att få nåt för det. Det hjälper ju inte mig nu, men andra borde tänka på det.
Mitt i tragedin som drabbat Willy och hans fru finns det en grupp människor som han vill hylla. Grannarna. Både tröjan och skorna han har på sig under intervjun har han fått av vännerna i grannskapet.
– De har varit underbara. Det var några nyinflyttade, unga människor som tog hand om min fru när det hände. Sen satt vi där hos dem hela eftermiddagen, säger Willy.
Willy tror att det är något som är speciellt med mindre orter som Grebo. Att det finns en starkare samhörighet där, och att det blir så självklart att man hjälper varandra. Han har levt mer än halva sitt liv i det lilla samhället i Åtvidabergs kommun.
För tillfället bor paret hos Willys bror utanför Linköping. Hur det blir sen vet de inte. Vill man flytta tillbaka till samma tomt där ens hus brunnit ner? Eller ens till någon annan plats i närheten? De frågorna har inte Willy några svar på ännu.
Tillvaron är oviss på många sätt. Musiken har varit med hela livet, men inte ens med den känns något längre säkert. Han spelar i bandet Blueberries och har stått på olika scener sedan han var tolv år. Alla hans instrument strök med i branden. Musiken har ofta kunnat lätta upp när livet varit motigt. Men nu känns allt så skört.
– Frågan är om man kommer få tillbaka det. Glädjen.
Händelsen har fått Willy att fundera över kommunens roll när något sådant här inträffar. Finns det hjälp att få från lokala myndigheter?
– I första hand är det alltid ens försäkringsbolag man ska vända sig till. Det är var och ens ansvar att ha en försäkring som täcker sådana olyckliga omständigheter, säger Sara Waernér, socialchef på Åtvidabergs kommun.
Men hur är det om man saknar försäkring och inte lyckas ordna ett tillfälligt boende själv? Willy har varit orolig för att de ska hamna i en sådan situation. Sara Waernér förklarar att socialkontoret i huvudsak ansvarar för så kallade biståndsbedömda insatser, som hemtjänst och äldreboenden. Samtidigt är det kommunens ansvar att säkra att invånarna har tak över huvudet.
– Det går alltid att ringa till oss och få saken prövad, säger Sara Waernér.
– Ingen ska behöva gå utan tak över huvudet.
Men hon betonar individens ansvar. Bedöms man kunna stå för boende själv så ska man också göra det. Kommunen har några enstaka lägenheter som kan användas för krissituationer.