Utsikten från altanen, här ser man både fält och sjö.
– Jag tänkte att det måste finnas fler som jag, som jobbar på distans här i samhället. Att gå med i styrelsen var både ett sätt att komma in i byn, lära känna andra och få möjligheten att engagera mig i olika projekt, säger 43-åriga Hillevi.
Utsikten från det stora gula aktivitetshuset mellan kyrkan och skolan är hänförande. Från den nybyggda altanen ser man ut över Ärlångens vatten och stora sädesfält. Huset kallas "Gullvivan" och inhyser redan en hel del aktiviteter för barn och äldre.
– Jag saknade naturliga mötesplatser för oss som är "mitt i livet". Det är kul om det händer saker lokalt, så att man inte behöver åka någon annanstans för att göra saker. Jag tänkte att en lokal "hubb" både är miljömässigt och socialt hållbart. Det minskar antalet transporter och kan vara ett sätt att få både gemenskap och utbyta idéer.
Hillevi Persson la ut en enkät i gruppen "Grebos anslagstavla" för att undersöka intresset för coworking. 15 kvinnor och 11 män anmälde intresse.
Byalagets styrelse, där medlemmarna är mellan 30 och 40 år, hade i början av året en workshop där de spånade på idéer om vilka mötesplatser som de skulle vilja ha. Förutom att skapa mötesplatser vill Byalaget också fungera som en inkubator för personer i byn som har olika idéer på projekt och liknande
Hillevi Persson flyttade till Grebo från Stockholm för två år sedan. "Jag saknade mötesplatser för vuxna här", säger hon.
– Discgolfbanan som finns här nu startade till exempel med byalagets stöd i ryggen så att de kunde söka bidrag. Nu är de en egen förening, säger Hillevi.
Coworking – en lokal hubb där folk som jobbar på distans kan samlas för att arbeta och nätverka – var ytterligare en idé som Byalaget tände på.
Astrid Edstrand jobbar idag med bokföring. "Det är skönt med miljöombyte ibland", säger hon.
– Det hade funnits liknande tankar tidigare, men det var ingen som hade dragit igång det.
Hillevi lade ut en enkät på sociala medier där hon undersökte intresset för coworking. Ungefär trettio personer visade intresse, ganska jämnt fördelat mellan män och kvinnor.
– Sedan var det lite olika turer med detta, men nu i maj så körde vi en testperiod med en förmiddag i veckan för att synka med andra grupper som också använder lokalerna.
Från fönstren ser man ut över sjön Ärlången.
Som mest har fyra personer dykt upp på de tre träffarna.
– Det behöver inte betyda att folk inte är intresserade. Vi har ju bara kört en halvdag tre gånger, så det kan vara att det krockat med annat.
Under testperioden har de använt befintligt möblemang. Men Hillevi vill gärna kunna söka bidrag för utveckling. Sådant som till exempel ergonomiska stolar saknas just nu.
Hillevi Persson på baksidan av "Gullvivan". "Det var många som hjälpte till att bygga altanen och vi hoppas att många ska få användning av den, till exempel de som hyr Gullvivan för olika tillställningar", säger hon.
– Men det är lite hönan och ägget – för att kunna köpa in saker måste vi ha ett underlag med folk som är intresserade, men för att säkerställa att människor vill komma hit behöver vi utrustning som möter de intresserades behov, säger Hillevi.
Vad är ditt drömscenario?
– En mötesplats som är öppen på dagtid, där folk kan komma och gå. Där kan coworking ingå, men det kan också innebära ett kafé eller ett klädbibliotek, till exempel. Huset i sig är jättefint, säger hon och visar den nybyggda altanen.
Hillevi Persson och Astrid Edstrand umgås i "Gullvivans" lokaler. "Det är fantastisk utsikt", säger Astrid.
Nu ska hon och styrelsen utvärdera testperioden och se hur de kan jobba vidare framåt.
Astrid Edstrand är en av dem som har använt Gullvivans lokaler för att jobba i. Hon är 33 år och har flyttat från Linköping till Björsäter. Just nu är hon föräldraledig, men hon är kassör i sportklubben och sitter idag med bokföring.
Astrid Edstrand och Hillevi Persson äter lunch tillsammans. "Under testperioden har vi först kört med 'incheckning' där folk som kommer får berätta lite om vad de jobbar med", berättar Hillevi.
– Kom hit, det är kul. Och ett bra sätt att lära känna människor, säger hon.
Astrid och Hillevi fixar lunch och äter tillsammans i det ljusa köket med utsikt över vattnet. Samtal och skratt blandas med kaffekokarens bubblande.