Felix Wärn tonar ner tävlingsmomentet och menar att han spelar för att ha roligt.
I det lilla skogsområde som ringas in av elljusspåret i Grebo har ett antal nya stigar trampats upp det senaste året. Det är den relativt nyanlagda discgolfbanan som lockat ut såväl gammal som ung till detta nya tillskott i Grebos aktivitetsutbud.
Det breda och stora intresset för discgolf speglades också i Grebo discgolfklubbs första klubbmästerskap som arrangerades i lördags. Istället för en intern uppgörelse för de närmast sörjande ville man göra mästerskapet till en familjefest.
– I startlistan för tävlingen finns det många fantastiskt duktiga spelare men fokus för dagen är gemenskap för föreningens medlemmar och en trevlig dag för alla, berättar Josef Löfstrand som är initiativtagare till såväl tävlingen och klubben som till att anlägga banan.
En hoppborg hade hyrts in för att bidra till familjefesten.
På Mårsängsplanen, där start, mål och fler hål återfinns, är det liv och rörelse denna lördag. Förutom alla tävlande och åskådare har många samlats kring den hoppborg som har hyrts in för att även de yngre barnen ska få röra på sig. Dessutom finns en inhyrd foodtruck för den som behöver fylla på depåerna mellan rundorna.
– Vi erbjuder också att utom tävlan prova på discgolf, berättar Josef.
Att det är den sociala aspekten av dagen som är viktigast, och att tävlingsmomentet är sekundärt, är en inställning som verkar delas av de flesta av de besökare och deltagare som Corren pratar med under dagen.
– Det finns säkert andra som är mer tävlingsinriktade men jag är här för att spela och ha roligt, säger Felix Wärn som precis kommit tillbaka från sin första runda.
Felix Wärn bor i Grebo och spelar discgolf åtminstone en gång varje vecka.
Felix bor i Grebo och berättar att han har hjälpt till med uppbyggnaden av banan. Han nämner också att han hade spelat lite innan banan kom till Grebo men att det nu blir oftare.
– Jag försöker att komma ut ett par gånger i veckan. Jag har alltid varit en sån som gillar att röra på mig men sedan banan kom till har det blivit lättare att ta sig ut, menar Felix som också berättar att åldersspridningen bland de som vanligen nyttjar banan är stor och att han stöter på allt från barn i yngre skolåldern till "pensionärsgäng".
Att banan har bidragit till att fler kommit ut för att röra på sig är en iakttagelse som delas av Marcus Bäck som berättar att han aldrig har spelat utan att stöta på någon annan på banan. Han menar vidare att banans tillkomst har betytt mycket för Grebo som ort och att discgolf är ett enkelt sätt att umgås och att röra på sig. Själv försöker han att komma ut ett par gånger i veckan.
Marcus Bäck menar att discgolfbanan har betytt mycket för Grebo och att den har bidragit till att fler kommer i rörelse.
– Vad jag vill och vad som är möjligt är dock tyvärr inte alltid samma sak, säger Marcus och skrattar.
Han tonar ner förväntningarna på den egna prestationen och uttrycker en lätt besvikelse över resultatet på den första rundan.
– Trädgudarna var tyvärr inte på min sida, menar Marcus och anspelar på det faktum att banan mestadels är förlagd till skogsområdet, vilket kan ställa till vissa bekymmer för spelarna.
Själva golfhålen består av metallkorgar med kedjor som hänger ner. Kedjorna fångar upp discarna så att de förhoppningsvis landar i korgen.
Om trädgudarna var vresiga så verkar dock vädergudarna definitivt ha varit på discgolfspelarnas sida och solen sken hela dagen från en klarblå hösthimmel. Josef Löfstrand är mycket nöjd med dagen och konstaterar att den blev just den familjefest som han hade hoppats på.
I tävlingens damklass segrade Rose-Mari Nilsson, i herrklassen Emil Henneberg och i juniorklassen Arvid Hellman.