"Östergötland är faktiskt det län på fastlandet som har flest forntida gravar. Man vet inte riktigt varför", berättar Anders Olofsson.
I samband med Trafikverkets breddning av riksväg 35 upptäcktes något spännande i närheten av Grebo – två kremeringsgravar från järnåldern.
– Arkeologerna hade väntat i sex år när de började gräva i september. Redan 2018 hade de anat att det fanns något alldeles särskilt gömt nere i marken i skogsdungen.
De två gravarna ligger tätt intill varandra, vilket tyder på att de är någorlunda samtida. När arkeologerna började sin förundersökning såg de metall.
– Vi trodde först att det var brons eftersom det hade den lite blågröna färgen, berättar Anders Olofsson.
Men det var järn. Antagligen har föremålen fått sin blåaktiga ton av att ha utsatts för stark hetta.
– På den tiden kremerade man inte på samma sätt som nu, där allt bränns till aska. I de här gravarna finns det bitar av brända ben.
Här, under täckstenarna, gjorde arkeologerna sina fynd i septmeber 2024.
Det är bland annat skelettdelarna som ska hjälpa till att datera gravarna med hjälp av kol 14-metoden.
– Sedan hoppas vi att det finns så kallade makrofossil i de insamlade jordproverna, sådant som sädeskorn till exempel. Det ger ett komplement till datering på träkol och brända ben.
Kniven hittades cirka 40 centimeter ner i marken. "Kniven är unik. Den ser exotisk ut", säger Anders Olofsson.
I den första graven hittade arkeologerna en eneggad kniv, ungefär 20 centimeter lång.
– Den liknar inte något annat. Modellen är ovanlig. De flesta knivar från den tiden ser ut som en Morakniv, ungefär. Den här är mycket smidigare och ser exotisk ut, säger Anders.
Sköldbucklan hade vid utgrävningen en blågrön ton. "Vi trodde först att det var brons, men antagligen har den fått den blåa färgen efter att ha utsatts för hetta", berättar Anders Olofsson.
"Det är praktgravar i någon mening. Krigare eller elit, det är frågan", säger Anders Olofsson som är arkeolog vid Östergötlands Museum.
Inte heller i den andra graven syntes någonting ovan jord. Men när arkeologerna började gräva framträdde en sköldbuckla, en del av en sköld, med nitar.
Sköldbucklan är konformad, vilket är typiskt för tiden runt Kristi födelse, alltså cirka 2 000 år sedan. Men liknande sköldbucklor finns även senare under järnåldern.
– Den är väldigt välbevarad, nästan oförskämt fräsch. Det verkar som att hettan har skyddat den.
Anders Olofsson under utgrävningarna vid Grebo. "Det var något jag aldrig hade hittat tidigare och aldrig kommer att hitta igen", säger han.
Anders och Roger började under utgrävningen förstå att det handlar om vapengravar.
– I någon mening är de riktiga praktgravar, säger Anders och berättar att en annan väldigt praktfull grav hittades i Grebo redan på 1880-talet.
Arkeologerna hittade också en lansspets och en liten grunka av järn som de inte riktigt vet vad det är än.
Sköldbucklan och lansspetsen som hittades vid utgrävningarna. "Lansspetsar hittas ofta i vapengravar", berättar Anders Olofsson.
– Vi får se vad konservatorn i Kalmar säger när han fått isär och rengjort grejerna.
Till skillnad från koppar och tenn – som fick importeras från Europa – fanns järn att tillgå lokalt i Norden.
Järnframställningen i det som nu är Sverige blev så omfattande att forskarna tror att järnet exporterades. Under denna tid växte Romarriket till en supermakt. Vid dess nordliga gräns skedde handel med folk från norr. Vissa nordbor tog tjänst i Romarriket.
"Det var när sköldbucklan dök upp som vi började förstå att det var vapengravar", berättar Anders Olofsson.
– Det kan alltså ha varit en soldat som kremerades där. Men man kan också tänka sig att det var en person från samhällets övre skikt.
Det är också möjligt att en av gravarna var markerad med en rest sten som senare gått av i två delar.
– Av nästan en slump hittade vi två bitar av en sten som passade ihop, den ena biten låg faktiskt delvis över den ena graven. Men vi kan inte med säkerhet säga att det var en rest sten som markerade graven, säger Andres.
Anders Olofsson har med sig historieintresset sedan barndomen och har varit i branschen sedan 1990-talet. Han har jobbat vid Östergötlands Museum sedan 2017.
Området är känsligt och utgrävningarna är ännu inte riktigt klara. Därför vill arkeologerna inte avslöja den exakta platsen för fynden.
När och var kommer man att kunna se föremålen?
– Förhoppningsvis kommer vi att kunna ställa ut dem på Östergötlands museum framöver, säger Anders.