Anna blev intresserad av att spela trumpet redan i lågstadiet och tycker än idag att det är bland det roligaste som finns.
Anna Filippou började spela trumpet i lågstadiet. Intresset för musik växte snabbt och har blivit en stor del av hennes liv. Nu har hon precis flyttat hem till Grebo igen efter ett års musikutbildning på Ingesunds folkhögskola i Arvika, som har ett gott rykte i musikkretsar.
– Musiken är viktigt för mig, konstaterar hon.
Anna har lagt mycket tid på att spela under året, både på musikhögskolan, i Ingesund och hemma. Det har också blivit träning inför Blåslandslaget 2023.
Ungefär samtidigt som hon gick ut gymnasiet, med musikinriktning, och sökte till Ingesund så kom hon även med i Blåslandslaget. Det har inneburit ett intensivt musicerande det senaste året, både i skolan och på fritiden.
– Blåslandslaget har varit så roligt. Man ansöker själv och de tar ut musiker från hela landet. Var fjärde år anordnas VM.
– Det är fint att bli utvald för att man är duktig. Sedan är det ju kul att kunna säga att man har varit med i blåslandslaget, det låter lite fancy.
Men under året upplevde hon även bakslag.
När hennes mamma var på besök under vårterminen upptäckte hon att Annas mimik inte var som den brukade, vilket Anna själv inte hade sett. På sjukhuset konstaterades det att hon fått en tillfällig ansiktsförlamning och beordrades vila. Att spela trumpet var uteslutet eftersom luften läckte ut vid mungipan.
– Det var jobbigt att tänka om. Jag gick en musikhögskola men fick inte spela på nästan tre månader, från att ha spelat flera timmar varje dag.
Anna tycker det är skönt att vara hemma igen hos familjen och djuren. Här är hon tillsammans med en av sina fyra kaniner.
Till en början var Anna inte orolig. Ansiktsförlamningen skulle gå över av sig själv, men pausen gjorde att hon började fundera över sina framtidsplaner. Drömmarna om att spela musik på heltid kändes plötsligt inte självklara.
– På sätt och vis är jag tacksam för min ansiktsförlamning, eftersom den har fått mig att tänka till och omvärdera. Till slut började jag verkligen längta efter att spela trumpet igen, men jag vet att jag inte vill göra det på heltid.
Efter att ansiktsförlamningen släppte har Anna kunnat spela mycket under sommaren. Hon var bland annat med på ett läger där hon spelade mellan sju och åtta timmar per dag.
I augusti avslutade Blåslandslaget sin konsertturné, som bestod av tre stopp i Östergötland och ett i Lund. Men Anna är inte säker på om hon vill satsa på Blåsandslaget nästa år. Det beror på var hon är med sitt spel.
Stor del av träningen kopplad till Blåslandslaget 2023 utövas hemma innan alla deltagare ses på Lunnevads folkhögskola under två veckor.
– Mina föräldrar har alltid uppmuntrat mig att tänka varför jag gör saker och inte bara göra saker för sakens skull.
Hon beskriver sig som social och hon är glad för alla nya kompisar som hon har lärt känna via musiken. Även om hon är beredd att gå sin egen väg är hon inte helt säker på hur den ser ut just nu.
– Jag hade tänkt att jag skulle hinna fundera vad jag ville bli i framtiden under mitt år på Ingesund, men året gick så fort.
Med en mamma som är sjuksköterska och en pappa som är pastor är det kanske extra naturligt att jobba med människor. Hon ser sig jobba som kostrådgivare eller kanske personlig tränare i framtiden. Men träning är inte ett stort intresse för Anna.
– Jag tycker om att träna men inte att hårdträna. Träning är viktigt för att må bra.
På baksidan av villan i Grebo står flera kaninburar uppställda och Anna konstaterar att hon har saknat både sina kaniner och familjen under sitt år iväg.
– Jag är väldigt familjekär. Det är skönt att vara hemma igen. Just nu känner jag ingen stress. Jag ska läsa en kurs i kost och näringslära och spela i Hemvärnets musikkår. Det ordnar sig.