-- Men nu känner jag att det är dags för nya förmågor att ta över, säger Inga-Lill Krantz.
Vi hittar henne i en skogsdunge mitt mellan villorna i Grebo. Här på Mullekullen skuttar 16 fyraåringar i en Knyttegrupp runt i gräset mellan träd och stenar. Hanna Bäckström kollar på mossa genom en lupp och Adam Boman dinglar i en trädgren.
-- Det är kuligast att klättra, säger han och kramar stadigt trädet.
Inga-Lill Krantz började som Mulle-ledare 1974. Friluftsfrämjandet hade då haft barnverksamhet sedan 1960-talet i Grebo. Men verksamheten var på väg att dö ut. Då som nu.
Utan nya ledare blir det inga Knytte- och Mullegrupper i höst. Av de 13 kvinnor som varit aktiva de senaste åren är det bara fyra som leder grupper i dag. Samtidigt är intresset för verksamheten mycket stor.
-- Vi har fått säga nej till flera barn. Hade vi fler ledare skulle vi utan tvekan kunna fylla fler grupper.
Friluftsfrämjandet som har en egen lokalavdelning i Grebo har sökt nya ledare under våren. Utan att få napp.
-- Vi har delat ut lappar till föräldrar och i brevlådor här i Grebo, men vi har inte fått några svar.
Inga-Lill Krantz gillar skogen och barnen. Hon betonar hur roligt hon haft tillsammans med alla Mulle- och Knyttebarn under alla år.
-- Det är härligt att komma ut i naturen med barnen och att visa dem skogen, att få dem att se och lära känna naturen.
Knyttebarnen pockar på uppmärksamheten. Det är dags för den obligatoriska matsäcken. Ryggsäckar, sittdynor, burkar med mackor, kex, bullar åker fram. Men först läser barnen en fingerramsa och sjunger en visa om en liten pinne.
Tilda Sandström plockar fram en korvmacka och tar en stor tugga. Aptiten tycks vara som störst när man är ute.
Snart spritter det i benen igen. Nya stenar och träd ska utforskas. Arvid Ackerhus och Madelene Eriksson vill plocka vitsippor.
Charlotte Wärnelius hittar en snigel.
-- Det är något särskilt med Mulle och Knytte. Barnen ska få känna att det är skönt att få komma ut och skönt att vara i naturen.
Svårare än så är det inte, menar Inga-Lill. Barnens kravlöshet gör det lätt att vara ledare.
-- Kunskapsmässigt rör vi oss på en låg nivå. Frågar barnen om något och man inte kan svaret, så kan man ta reda på det till nästa gång.