Från gården Toragård i Uppgränna har hon fin utsikt mot Brahehus. Norr om ruinen, bortom motorvägen, ligger en av de platser som gruvbolaget Tasman Metals har pekat ut som lämplig för ett sandmagasin, ett vattenfyllt magasin där gruvans avfallsprodukter kan sedimenteras och lagras. Till ytan blir ett sådant magasin större än själva gruvområdet.
Prioriterar själva
Gruvbolagets planer uppenbarades för Britt-Marie Gyllensvaan och maken Kent Vedefors på ett informationsmöte med Uppgränna byalag. En karta visade föreslagna lägen för sandmagasinen.
Sedan kunde hon inte tänka på så mycket annat.
– Då svarade Tasmans vd, som var inbjuden för att redogöra för den planerade gruvbrytningen, att om ingen motsäger sig placeringarna av deponierna så prioriterar de vad som är mest lämpligt för dem. Det hette också att ”vi kan lösa ut din fastighet med tre gånger taxeringsvärdet”.
Många är oroliga
Företagarparet köpte gården 2001. Kent Vedefors betonar att de inte är emot gruvdrift i sig – men räds faran att naturen och deras dricksvatten förstörs. Facit från liknande gruvbrytningar av sällsynta jordartsmetaller gör att de inte köper gruvbolagets hela budskap.
– Det är vad man inte får reda på som oroar. Vätterbranterna måste vara det mest olämpliga stället, med avrinning från det planerade gruvområdet. Med ett gruvhål lägre än Vätterns yta blir det som ett kommunicerande kärl. Nu är många oroliga, säger han.
– Här är jättemycket vatten, det vatten vi och djuren lever av, säger Britt-Marie Gyllensvaan.
I samband med skyfall sommartid har de drabbats av översvämning, även i ladugården. Stava, byn där hela vägen rasade, ligger inte långt därifrån.
– Vi har fortfarande planer på att satsa på upplevelseturism, inspirerade av ett pågående Leaderprojekt, med en ridväg genom Holavedsskogen. Men de drömmarna känns nu långt borta.
Locket på
Corren har under de senaste åren vid ett flertal tillfällen försökt att få intervjua de som berörs av gruvan, men det är mycket svårt att få någon att ställa upp, både på Östgöta- och Smålandssidan. Britt-Marie Gyllensvaan är ett undantag.
Corren har pratat med fastighetsägare där gruvan ska ligga, den lokala LRF-ordföranden och många andra som på ett eller annat sätt kan påverkas, men än så länge är det locket på.
Corren har även vänt sig till gruvbolaget för kontakter bland lokalbefolkningen men utan resultat.
Det kan finnas många förklaringar till tystnaden. Gruvprojektet kan ge både vinnare och förlorare. Frågan om ersättningar och pengar är laddad och kan föda konflikter. En del vill kanske inte försämra sitt förhandlingsläge genom att lyfta frågorna offentligt, andra kanske är rädda och osäkra för vad som kan hända.
Öppet brev
Inte heller Aktionsgruppen Rädda Vättern vill uttala sig i nuläget. I ett öppet brev i somras till Jönköpings fullmäktigepolitiker ger aktionsgruppen en bild av hur den ser på situationen. Det handlar bland annat om att många drabbas men få blir kompenserade och att människor drivs från sina hem och inte har något att säga till om.
Hela brevet kan du läsa på Corren.se.