Gruvfynd i världsklass

Fyndigheten är värd många miljarder kronor. Den kan skapa hundratals nya jobb som i sin tur genererar fler arbeten inom andra näringar, enligt Folke Söderström, vd för det svenska dotterbolaget Tasmet AB i Sverige.

- Det är en av världens fyra största och finaste fyndigheter, säger han.

Provborrningarna, som Corren skrivit om tidigare, har pågått sedan 2009. Resultaten har visat sig allt mer givande.

Gruvföretaget är nu berett att gå vidare. En ansökning om bearbetningskoncession ska lämnas in hos Bergsstaten efter årsskiftet, berättar geologen Magnus Leijd som arbetar för huvudägaren, det kanadensiska prospekteringsföretaget Tasman Metals.

Han är på väg ner till området för att planera inför vintern. I år ska provborrningarna förfinas inom den plats där gruvföretaget vill bryta.

Det handlar om ett dagbrott på 700 gånger 200 meter med ett djup på 100 meter. Om tillstånd ges för att bryta fyndigheten kan den räcka i minst 40 år, förmodligen mycket längre än så, enligt Folke Söderström.

Fyndigheterna består av ett drygt tiotal olika metaller som zirkonium, niobium och yttrium - viktiga ämnen som behövs för att producera sådant som elmotorer, lcd-skärmar och lågenergilampor.

När gruvbrytningen är klar ska hålet förvandlas till en sjö i stället. Materialet, som blir över, kommer att pumpas tillbaka eller behöva lagras i sandmagasin. Var det kan ske är ännu inte utrett. Eventuellt kan det bergkross, som uppstår, användas vid vägbyggen, tror Magnus Leijd.

Enligt uppgifter på företagets hemsida finns det flera praktiska fördelar med fyndigheten. Den har låga halter radioaktivitet och platsen har bra lokal infrastruktur. Båda delarna gynnar snabb och kostnadseffektiv utvinning och utveckling.

Tasman Metals äger rättigheterna till fyndigheten i Norra Kärr till 100 procent. Av den planerade produktionen ska 0,25 procent betalas i royalty. Den ska i sin tur delas av markägaren och staten.

Liknande fyndigheter som denna finns i provinsen Lovozero i Ryssland, Kipawa Lake i Ontario, Strange Lake i Quebec och Dubbo i Austraulien, liksom på Grönland Kvanefjeld.

Merparten, 97 procent, av det som produceras i dag kommer än så länge från Kina, men nu har stormakten valt att behålla en större del av dessa åtråvärda tillgångar för sig själv.