Till utseendet skiljer han sig inte från andra direktörer i näringslivet. Men företaget han jobbar för är annorlunda. Det drivs inte av vinstintresse. Det drivs för att ge medlemmarna och ägarna bra varor till låga priser. Åtminstone var det så förr. För Kooperativa förbundet har förändrats.
Roland Svensson har varit ledande i den förändring som vissa menar har tagit död på Konsums egentliga tanke. Andra menar att förändringen varit fullständigt nödvändig för att rädda Kooperativa förbundet i Sverige.
I dag är han chef för Coop Norden, samägt med Kooperativa förbundets syskon i Norge och Danmark. Med bildandet av Coop Norden 2001 är Roland Svensson nöjd med vad han bidragit till, och i februari lämnar han plats för sin efterträdare, Svante Nilsson. Den senare är symptomatiskt nog rekryterad från Ica.
Avståndet mellan butiksrådet i Kisa och det flotta kontoret på Avenyn i Göteborg kan tyckas vara gigantiskt. Men precis som den aktive Konsummedlemmen Egon Staaf (som Corren skrev om i torsdagstidningen) har Roland Svenssons intresse för kooperationen en ideologisk förklaring.
-- Jag har en lång bakgrund i folkrörelsearbete, och var aktiv nykterist. Att kooperationen står för ett alternativ, att man i grunden har konsumentens intressen att tjäna och inte något annat, det passar mig bra. Jag hade haft betydlig svårare att gå in i ett rent privat företag.
Men i dag är det nästan omöjligt att se skillnaden mellan privat och Konsum. Medlemskapet i Medmera skiljer sig inte från att vara medlem i Ica, och de båda livsmedelsgiganterna har samma kortsystem, samma poängsystem och samma -- törs man säga det -- allting. Få Medmerakort-innehavare ser sig som medlemmar i en kooperation, de är kunder i Coop Forum precis som de nästa vecka är kunder på Ica Maxi. Som enskild medlem har man eller tar man inget ansvar och får inget inflytande. Kvar blir ett ägarlöst företag som åker åt det håll marknadskrafterna drar.
Roland Svensson menar att det är en onödigt dyster tolkning. Han vill absolut inte se kooperationen som något för-åldrat, utan tolkar Konsums förändring som en naturlig följd av det moderna samhällets framväxt.
-- Själva medlemsinflytandet är en möjlighet som man använder sig av när man anser sig behöva det. Det viktiga är att det finns en möjlighet att utöva inflytande. Om du vill engagera dig och vara aktiv så kan du det.
Men han menar också att det är överdriven nostalgi att tro att det var så mycket bättre förr.
-- Historiskt var det inte heller så att alla medlemmar var aktiva. Det finns en slags myt om att alla gick på möten, påverkade och stod i. Men visst, den aktiva gruppen var större förr.
Är det kooperationens eller medlemmarnas fel att det blivit så?
-- Det är bådas fel. Medlemmarna känner sig inte motiverade att påverka. Om det sedan beror på att de känner sig väldigt nöjda, eller om det beror på att det inte tjänar någonting till, det är nästa fråga.
Men Kooperativa Förbundets existensberättigande bygger inte nödvändigtvis på medlemmarnas inflytande, menar Roland Svensson.
-- Är du med i en grupp kan du skaffa dig fördelar som du inte kan få på egen hand. Då är det naturligt att alla har lika inflytande och att alla ska vara med och påverka. Men det är mer en metod och inget medel, det har inget värde i sig.
De som blir medlemmar och skaffar Medmera kort i dag. Hur många av dem tror du tänker sig som delägare?
-- Det är klart att det finns många som inte har insikten att man är delägare. Men å andra sidan tar vi inte ut någon medlemsavgift -- utan en insats på någon hundralapp som du får tillbaka. Man ser det inte som ett insatskapital. Många ser inte skillnaden mellan oss och Ica.
Om man inte ser skillnaden, vad är då vitsen med kooperationen?
-- Vi ska inte driva verksamhet för att tjäna så mycket pengar som möjligt på sista raden och dela ut till aktieägare, utan vi ska tjäna så mycket pengar som behövs för att utveckla och investera i verksamheten. Får vi en marginal där emellan ska vi sätta det i bättre priser och bättre konkurrens och därmed vara en press på marknaden och konkurrenterna.
Kvar av Kooperativa Förbundet i dag finns stormarknader och ett nytt finare Konsum i centralorterna. Vad säger du till de gamla medlemmarna som inte känner igen sig i Konsum i dag, och som såg att Konsum var de som lämnade småorten först?
-- Det finns säkert många som upplever det på det sättet. Vi kan inte hålla ut om vi ska ådra oss stora förluster i verksamheten. Förlusterna kan inte kompenseras på något annat sätt än att man tar ut högre vinster någon annanstans. Det är inte riktigt ur kooperativ synpunkt.
Vad var det som gick fel på 70- och 80-talen, KF:s tuffaste period?
-- Det finns en egenskap i den kooperativa rörelsen som är ett problem. Ska man avveckla verksamheter då vaknar medlemsintresset, då tar man till vara sin rätt att påverka. Det gör att stora strukturförändringar och beslut är svåra att genomföra i den här demokratiska formen.
Så medlemsinflytandet gjorde det svårt att genomföra de nödvändiga åtgärderna?
-- Medlemsinflytandet fokuserade inte i första hand på att åstadkomma hög effektivitet, utan på att bevara butiken på den egna orten eller i den egna stadsdelen. Det kräver att det finns en ledning och en styrelse som kan ha ett långsiktigt och större perspektiv. En av våra svagheter är att vi ibland har svårt att genomföra nödvändiga strukturella och strategiskt motiverade förändringar.
Huvudkritiken mot den kooperativa lösningen är väl just det -- att de rationella besluten blir svåra att ta?
-- Den kritiken är inte omotiverad, men den berör medlemsinflytandet och hur det kan göras på ett effektivt sätt. I och med att man skapat större strukturer krävs det också att man fattar beslut i ett större perspektiv. Det uppfattas ibland som att medlemmarna inte har lika mycket att säga till om. Å andra sidan kan man då fatta beslut som är nödvändiga.
Så för att kunna fatta de här snabba besluten har medlemmarna fått mindre att säga till om i dag ?
-- Nej, det vet jag inte. Det har att göra med deras egen aktivitet ytterst. Medlemmarna kan ju även påverka i dag. Precis som i politiken är systemet representativt. Är man med och deltar aktivt, då kan man ju påverka -- självklart. Men man tvingas ta ställning till en större helhet än den egna lokala butiken. För övrigt är Coop Norden ett bra exempel på det .
Vad är tanken bakom Coop Norden?
- Det är en helt unik åtgärd. Tre nationella kooperativa organisationer har fusionerat sin verksamhet. Det har inte hänt någonstans i världen tidigare. Inköpsfördelar, möjligheter att ta risker, utveckla nya IT-system -- det kostar ju oerhört mycket pengar.
- Kan man göra det på ett ställe i stället för på tre, då kan man göra det bättre och snabbare och framför allt billigare per enhet.
Numera är det inte självklart att Konsumföreståndaren är Konsumföreståndaren. Det kan mycket väl vara en Konsumhandlare, alltså en person som äger och driver butiken i direkt vinstsyfte. Hur stämmer det överens med den kooperativa tanken?
-- Det var jag som införde de privata Konsumhandlarna i Stockholm i slutet av 1980-talet. Tanken bakom det var enkel. Genom att lägga ut driften på en egen köpman skulle vi bli mer konkurrenskraftiga. Det är ett slags franchisesystem som är utformat efter våra förutsättningar. I dag tror jag att vi har ett hundratal sådana Konsumbutiker i Sverige.
Men avtalen är tuffa för Konsumhandlaren. Konsum äger fastigheten och lagret, och handlaren kan inte bygga upp ett värde i verksamheten och sälja vidare med vinst. Dessutom tar Konsum del av eventuell vinst från butiken.
Finns det ingen motsättning i att driva privata butiker inom kooperationen?
--Jo, det gör det säkert. Men det går inte att göra någon egentlig kapitalvinst på det här i vårt system. Det är inte kooperativt tänkt. Däremot går det att göra vinst på bra driftsresultat, det vill säga skicklighet i att sköta butiken och att anpassa personalstyrka. Den vinst man kan göra varje år stannar hos Konsumföretagaren.
Det är inte så att du börjar tro att ett direkt ägarinflytande gör att man tar mer ansvar, och på det sättet bygger upp en rörelse som fungerar bättre för kunderna?
-- Jo, det kan vara riktigt i det här fallet. Små butiker kräver stora arbetsinsatser. Jobbar du för din egen skull, och har fått en marginal att arbeta med, då skapar du större motivation för att stå ut med ett tungt arbete.
-- Men i en större skala är verksamheten mer industriell. Där är det entreprenöriella inte lika viktigt. Det som sker i Ica nu är att de köper upp alla stora butiker. Det kommer inte att finnas några Ica-handlare av någon storlek längre. De anställer butikschefer i stället, så att vi blir mer lika i stället.
Är kunderna vinnare i det här då?
-- Ja, det tycker jag. Det finns stark konkurrens och prispress hela tiden. Butikerna blir bättre hela tiden. Det finns fler alternativ på marknaden i dag än för tio år sedan. Det finns lågprisbutiker, det finns butiker med stora sortiment, och det finns servicebutiker.