Det är 59:e året som läkarstämman arrangeras, men bara tredje året som den hålls i Göteborg.
Temat för årets läkarstämma är akutsjukvården. Eller akut sjuk vård, som det inledande symposiet lite vitsigt hade döpts till.
Verkligheten är dock allt annat än rolig, framgick av deltagarna vid mötet. Moderator Dag Lundberg som är narkosläkare och före detta chefläkare vid sjukhuset i Lund började med att konstatera att vården lider av en enda stor utmattningsdepression.
- En trött och desillusionerad doktor är en ledsen doktor. Och en ledsen doktor är ingen bra doktor, sade Dag Lundberg som inte såg någon ljusning.
- Samtidigt som läkarna blir allt tröttare är politikernas enda budskap till oss att vi gör för lite. Nya krav ställs på effektivisering och omorganisering. Och medan köerna växer minskar antalet vårdplatser ytter- ligare.
Dag Lundberg berättade att socialministern Lars Engkvist avböjt att medverka i panelen med förklaringen att han "prioriterade sina framträdanden." Däri ingick inte att åka till Göteborg och diskutera akut sjuk vård. Socialministern hade låtit meddela att han "såg inte problemet."
Om socialministern varit på plats hade han fått beskrivet för sig de etiska konflikter som dagens doktorer ställs inför och som enligt Dag Lundberg gör jobbet så slitsamt att många helt enkelt hoppar av för att de inte lägre orkar ställas inför dem. Exempel:
n Doktorn ska bevaka patientens bästa, men samtidigt hushålla med pengarna.
n Behoven av vård ökar ständigt, samtidigt som resurserna minskar. I dag går 7,8 procent av BNP till sjukvården, för tio år sedan var det över 8,8 procent.
n Arbetstempot i sjukvården blir allt hårdare i takt med att antalet vårdplatser minskar; genomströmningen av patienter ökar. Brist på vårdplatser leder i sin tur till att patienter hamnar på fel ställe. Vilket i sin tur ökar administrationen och skapar ännu mer arbete.
n Kanske värst av allt, inom sjukvården i dag saknas det så gott som helt tid för reflexion och återhämtning.
- De tidigare mötena i mat- salen verkar helt ha försvunnit, sade Dag Lundberg.
Ola Stenqvist, narkosläkare från Göteborg, inledde sitt föredrag av verkligheten med att döpa om sjukvården till "budgetvården."
Sjukhusets ledningar använder den mesta tiden till att försöka få plus och minus att gå ihop och bakjourerna på våra akutmottagningar sysslar mindre med sjukvård än att leta platser till patienter, kritiserade Ola Stenqvist.
Sedan början på 90-talet har både antalet vårdplatser och vårddagar nästan halverats. Politiker brukar använda det som ett mått på ökad effektivitet. Ola Stenqvist menade att det är precis tvärtom.
I den verklighet han gav glimtar från är det inte ovanligt att en nyopererad ortopedpatient på grund av platsbrist på ortopeden i stället hamnar på en ögon- klinik. Liknande exempel kan hämtas från flera andra kliniker.
- Kan någon tycka att det är effektivt?
När patienter som ett resultat av brist på plats måste skrivas ut så gott som omedelbart efter en operation är det också vanligt att de kommer tillbaka i sämre skick och måste skrivas in igen. Det innebär lidande för patienten och merarbete för vården. Ola Stenqvist tog som exempel att antalet sjukhusadministratörer fyrtiodubblats på 25 år och är nu 40 000 i hela landet.
Doktorn ser bristerna i dagens vård men kan inget göra åt det. Det värsta hotet i arbets-miljön är den totala bristen på egenkontroll, sade Ola Sten-qvist. Man orkar hård belastning och höga krav i arbetet. Men det kräver en sak: man måste kunna ha kontroll över sitt arbete. Ola Stenqvist und-rade hur någon kan prata för nya hopslagningar och större organisationer när de som finns i dag redan är för stora. Han vill se en modell med fortsatt offentligt finansierade, men fristående och oberoende sjukhus. Politikerna ville han föra till ett övergripande plan, de ska inte styra på detaljnivå.
Anders Lindman som är allmänmedicinare och verksam i norra Sverige dömde ut vård-garantin. Den gör så att patienter som borde prioriteras högst, i stället kommer sist i kön, menade han. Dementa och patienter med ångest och orosymtom tog han som exempel.
- Det är de patienterna jag träffar i primärvården. Akutvården varken vill eller har resurser att ta emot dem. Och i primärvården saknas det läkare.
I Sverige ska vård ges på lika villkor. Det är ett hån i dag, sade Anders Lindman och tog sina hemtrakter som exempel. Det råder en akut brist på läkare inom primärvården i norra Sverige.
Läget blev inte bättre när fem av hans kolleger gick till jobb inom försvarsmakten.
- De fick en lön högre än ÖB, är två läkare på 900 -- friska -- anställda och har rätt till motion på arbetstid. Man kan förstå deras val.
Men samhället måste fundera över var vi lägger vårdresurserna, menade Anders Lindman. Han ifrågasatte det rimliga i att friska män i arbetsför ålder ska kunna få sin hälsa kontrollerad flera gånger per år när dementa multisjuka samtidigt inte får den vård de behöver.